Jag var kanske lite naiv. Jag har alltid trott att när jag är gravid, då kommer jag att gå runt och känna mig fantastiskt vacker hela tiden. Ni vet, sådär strålande som det pratas om. Med magen i vädret.
Det gör jag ibland.
Men ibland är inte hela tiden.
Den andra ibland går jag runt och känner mig ganska ful. Och tjock.
Jag vet att gravid inte är = tjock. Jag vet en massa om feministisk teori. Jag är ganska radikal.
Men jag är också en människa som lever i ett samhälle som dikterar en viss bild av hur en kvinna får se ut för att vara attraktiv (vilket är det viktigaste som finns med den ideologin). Till och med en gravid kvinna. För visst får man ha en gravidmage, men inget mer. Inte allt det där andra som kommer med på köpet. Tjockare lår, mer celluliter, bredare höfter och liksom bredare, större, i största allmänhet.
Och trots att jag teoretiskt kan dekonstruera allt det där, analysera och kritisera, så är det inte lika lätt att bara avfärda allt i praktiken.
Trots att jag ibland känner mig fantastiskt gravidvacker. Trots att jag har världens normalaste gravidkropp. Trots det kan det hända att jag lägger mig på sängen en söndagseftermiddag och hulkgråter för att jag känner mig tjock och ful.
PS: Läs Mercyfuck om gravidkroppsämnet. Bästa jag läst på länge.
måndag 21 november 2011
fredag 7 oktober 2011
Sex
Igår hade vi sex. Sen grät jag av ren frustation.
Jag har inte kommit en enda gång sen typ innan jag blev gravid.
Jag som aldrig någonsin haft något som helst problem med sex, jag har alltid haft jättelätt för att få orgasm. Och nu går det bara inte. Det är ju skönt, men det är inte wow.
Jag vet att det är tillfälligt, jag vet att det (måste) ha med graviditeten att göra.
Men ändå. Så frustrerande.
Jag har ingen större lust att ha sex, jag är inte så peppad på beröring, och när vi väl har sex så kommer jag inte, någonsin.
Ska det vara såhär i nio månader?
Känner på mig att jag kommer att gråta i sexsammanhang många gånger till i så fall.
Jag har inte kommit en enda gång sen typ innan jag blev gravid.
Jag som aldrig någonsin haft något som helst problem med sex, jag har alltid haft jättelätt för att få orgasm. Och nu går det bara inte. Det är ju skönt, men det är inte wow.
Jag vet att det är tillfälligt, jag vet att det (måste) ha med graviditeten att göra.
Men ändå. Så frustrerande.
Jag har ingen större lust att ha sex, jag är inte så peppad på beröring, och när vi väl har sex så kommer jag inte, någonsin.
Ska det vara såhär i nio månader?
Känner på mig att jag kommer att gråta i sexsammanhang många gånger till i så fall.
onsdag 21 september 2011
Ny fin blogg
Jag är ju jättedålig på att uppdatera den här bloggen och jag vet inte riktigt vad det ska bli av den, ärligt talat (jag gör ju knappt något här, men jag är ändå inte redo att släppa den, kanske hittar jag dess plats om ett tag).
Men jag vill i alla fall rekommendera en blogg som jag hittade idag när jag surfade runt. Jag läste förstasidans inlägg, sen hamnade den i min reader. Gillar! Läs:
Själv är bäste dräng
Men jag vill i alla fall rekommendera en blogg som jag hittade idag när jag surfade runt. Jag läste förstasidans inlägg, sen hamnade den i min reader. Gillar! Läs:
Själv är bäste dräng
lördag 3 september 2011
tisdag 30 augusti 2011
Lite rädd
På fredag ska jag göra ett specialultraljud. De mäter nacken och en massa annat på fostret och kan på så vis säga om det finns en ökad risk för Downs Syndrom.
Jag vet inte vad vi ska göra med den informationen. "Den här undersökningen görs för att ni ska kunna förbereda er i tid och vara beredda på en eventuellt svår graviditet", säger gynekologen. För abort är ju inte lagligt här. Även om det såklart finns och jag vet mer än väl var jag skulle kunna göra en säker om än olaglig sådan om jag skulle behöva.
Men tänk om den här undersökningen visar att det istället för en på 450 är en på 100, en på 10 att plommonet i magen har Downs Syndrom? Vad ska vi isåfall göra med den informationen? Vilket beslut ska vi ta då? Om det är en på 300? Ganska liten risk men ändå förhöjd? Var ska man dra gränsen?
Jag tycker att det känns lite läskigt inför det här ultraljudet. Kan vi alla hålla tummarna för att de på fredag säger att istället för en på 450 så är det bara en på 1000 att plommonet har Downs? Okej?
Jag vet inte vad vi ska göra med den informationen. "Den här undersökningen görs för att ni ska kunna förbereda er i tid och vara beredda på en eventuellt svår graviditet", säger gynekologen. För abort är ju inte lagligt här. Även om det såklart finns och jag vet mer än väl var jag skulle kunna göra en säker om än olaglig sådan om jag skulle behöva.
Men tänk om den här undersökningen visar att det istället för en på 450 är en på 100, en på 10 att plommonet i magen har Downs Syndrom? Vad ska vi isåfall göra med den informationen? Vilket beslut ska vi ta då? Om det är en på 300? Ganska liten risk men ändå förhöjd? Var ska man dra gränsen?
Jag tycker att det känns lite läskigt inför det här ultraljudet. Kan vi alla hålla tummarna för att de på fredag säger att istället för en på 450 så är det bara en på 1000 att plommonet har Downs? Okej?
lördag 20 augusti 2011
Preggosymptom vecka tolv
Inte en enda gång har jag mått det minsta lilla illa, inte ett enda kräks. Man skulle nästan kunna tro att jag inte var gravid alls, om det inte vore för:
Trött. Trött, trött, trött. Det börjar avta så smått, men himmel vad trött jag har varit. Det tar väl lite energi av kroppen att tillverka en ny person, kan tänkas.
Hungrig. Jag blir vrålhungrig var tredje timme, punktligt. Sådär så att jag känner att om jag inte får mat NU så svälter jag nog ihjäl. Sen äter jag typ en halv macka och blir proppmätt. Som en fågel, ungefär. Eller kanske som en bebis.
Kissnödig. Det är som att jag druckit tre-fyra öl konstant. Måste gå på toa hela tiden. HELA tiden.
Och det sämsta av alla:
Ingen sexlust. I princip ingen alls. Vi hade sex typ tre eller fyra gånger på vår treveckors smekmånad. Vad är dealen med det? Nu när det är dags för den andra trimestern av den här graviditeten väntar jag med stor spänning på den stora preggokåtheten som tydligen ska komma. För såhär kan vi ju inte ha det.
Trött. Trött, trött, trött. Det börjar avta så smått, men himmel vad trött jag har varit. Det tar väl lite energi av kroppen att tillverka en ny person, kan tänkas.
Hungrig. Jag blir vrålhungrig var tredje timme, punktligt. Sådär så att jag känner att om jag inte får mat NU så svälter jag nog ihjäl. Sen äter jag typ en halv macka och blir proppmätt. Som en fågel, ungefär. Eller kanske som en bebis.
Kissnödig. Det är som att jag druckit tre-fyra öl konstant. Måste gå på toa hela tiden. HELA tiden.
Och det sämsta av alla:
Ingen sexlust. I princip ingen alls. Vi hade sex typ tre eller fyra gånger på vår treveckors smekmånad. Vad är dealen med det? Nu när det är dags för den andra trimestern av den här graviditeten väntar jag med stor spänning på den stora preggokåtheten som tydligen ska komma. För såhär kan vi ju inte ha det.
fredag 19 augusti 2011
Tillbaka
Jag varken hann eller ville blogga när vi var i Sverige, jag ville mest ägna mig åt att vara där. Att känna efter.
Det är så himla konstigt att komma hem efter så många år. För hem är det ändå fast jag ibland inte förstår någonting. Jag har aldrig jobbat i Sverige (bara extrajobb medan jag pluggat, men aldrig "på riktigt") och har ingen aning om hur komptid och VAB-dagar och föräldraförsäkring funkar egentligen. Jag kan ingenting om smartphones. Jag kan inte hålla tider och blir skitstressad när folk börjar ringa och undra var jag är 10 över 7 om vi stämt träff klockan 7 (och tänker "men herregud, lugn i stormen, klockan är ju bara 10 över, jag är snart på väg hemifrån").
Det får mig att känna mig ibland mer latinamerikan än svensk.
Men sen finns det tusen och åter tusen grejer som O inte förstår, som jag behöver förklara, som för mig är helt självklara och det får mig att känna mig så himla, himla svensk.
Jag älskade att vara i Sverige, det kändes alldeles för kort, jag ville dröja kvar en stund till, hade ingen lust alls nästan att åka tillbaka till Underlandet. Trodde att det skulle kännas jobbigt. Men när vi landade här var det ändå precis som vanligt. Och jag gillar det. Mer och mer kommer jag ihåg varför jag gillar det så himla mycket.
Men nu funderar vi på Sverige på riktigt. O ska söka en master till nästa år. Isåfall är kanske det här det sista året i Underlandet på ett tag. Jag har lite blandade känslor inför det, trots att jag bara förra veckan var helt säker på att det är i Sverige jag vill bo ett litet tag igen.
Vi får se.
Det är så himla konstigt att komma hem efter så många år. För hem är det ändå fast jag ibland inte förstår någonting. Jag har aldrig jobbat i Sverige (bara extrajobb medan jag pluggat, men aldrig "på riktigt") och har ingen aning om hur komptid och VAB-dagar och föräldraförsäkring funkar egentligen. Jag kan ingenting om smartphones. Jag kan inte hålla tider och blir skitstressad när folk börjar ringa och undra var jag är 10 över 7 om vi stämt träff klockan 7 (och tänker "men herregud, lugn i stormen, klockan är ju bara 10 över, jag är snart på väg hemifrån").
Det får mig att känna mig ibland mer latinamerikan än svensk.
Men sen finns det tusen och åter tusen grejer som O inte förstår, som jag behöver förklara, som för mig är helt självklara och det får mig att känna mig så himla, himla svensk.
Jag älskade att vara i Sverige, det kändes alldeles för kort, jag ville dröja kvar en stund till, hade ingen lust alls nästan att åka tillbaka till Underlandet. Trodde att det skulle kännas jobbigt. Men när vi landade här var det ändå precis som vanligt. Och jag gillar det. Mer och mer kommer jag ihåg varför jag gillar det så himla mycket.
Men nu funderar vi på Sverige på riktigt. O ska söka en master till nästa år. Isåfall är kanske det här det sista året i Underlandet på ett tag. Jag har lite blandade känslor inför det, trots att jag bara förra veckan var helt säker på att det är i Sverige jag vill bo ett litet tag igen.
Vi får se.
fredag 22 juli 2011
Ikväll
Väskorna är snart packade, sista presenterna ska inköpas, sen bär det av till flygplatsen för vår smekmånad till Sverige.
Jag har varit helt sjukt peppad och det är jag väl fortfarande, men när jag öppnade dn.se i morse och läste om Norge la sig en sordi över respeppen. Bomb. I Oslo. Flera döda. Och en galning som skjuter vilt på ett socialdemokratiskt ungdomsläger.
Det känns overkligt och obehagligt och så himla, himla ledsamt.
Och jag vet, det har egentligen ingen logik, jag borde inte vara rädd, för det första för att det var Norge och inte Sverige och för det andra för att jag faktiskt bor i ett land som ligger ganska högt upp på listan över farliga länder i världen och det har smällt minst en två-tre bomber i stan sedan jag flyttade hit för dryga tre år sedan.
Men som sagt, det känns overkligt och obehagligt och så himla, himla ledsamt.
Jag har varit helt sjukt peppad och det är jag väl fortfarande, men när jag öppnade dn.se i morse och läste om Norge la sig en sordi över respeppen. Bomb. I Oslo. Flera döda. Och en galning som skjuter vilt på ett socialdemokratiskt ungdomsläger.
Det känns overkligt och obehagligt och så himla, himla ledsamt.
Och jag vet, det har egentligen ingen logik, jag borde inte vara rädd, för det första för att det var Norge och inte Sverige och för det andra för att jag faktiskt bor i ett land som ligger ganska högt upp på listan över farliga länder i världen och det har smällt minst en två-tre bomber i stan sedan jag flyttade hit för dryga tre år sedan.
Men som sagt, det känns overkligt och obehagligt och så himla, himla ledsamt.
söndag 17 juli 2011
Varför Underlandet kallas Underlandet
Önskerubrik från Linnéa i USA
----------
Jag behövde ett namn till bloggen och ett namn på landet jag bosatt mig i, eftersom jag ville vara anonym och inte skriva ut vilket land det verkligen handlade om.
Underlandet känns som det där magiska landet, det där någon helt annanstans, där allt kan hända, där man aldrig vet vad som väntar runt hörnet.
Det är Underlandet för mig.
----------
Jag behövde ett namn till bloggen och ett namn på landet jag bosatt mig i, eftersom jag ville vara anonym och inte skriva ut vilket land det verkligen handlade om.
Underlandet känns som det där magiska landet, det där någon helt annanstans, där allt kan hända, där man aldrig vet vad som väntar runt hörnet.
Det är Underlandet för mig.
onsdag 13 juli 2011
Stora gravidtröttheten
Okej. Det verkar som att den där lilla ärtan som ligger därinne bara "nu har du fått ägna en massa energi åt bröllopet, men nu är det över, så nu tänker jag ta all energi hädanefter".
Herrejävlar vad trött jag är helt plötsligt. Som om jag går på sömnpiller. Igårnatt sov jag nio timmar och sen var jag tvungen att gå hem och lägga mig och sova en stund på förmiddagen efter att ha varit vaken i sisådär tre timmar, och sen på eftermiddagen en stund till. Nu är klockan sju och jag skulle lätt kunna gå och lägga mig. Lätt.
Så himla bra tajming att vi åker på semester nästa fredag. Jag tror jag ska ägna den smekmånaden åt att sova.
Herrejävlar vad trött jag är helt plötsligt. Som om jag går på sömnpiller. Igårnatt sov jag nio timmar och sen var jag tvungen att gå hem och lägga mig och sova en stund på förmiddagen efter att ha varit vaken i sisådär tre timmar, och sen på eftermiddagen en stund till. Nu är klockan sju och jag skulle lätt kunna gå och lägga mig. Lätt.
Så himla bra tajming att vi åker på semester nästa fredag. Jag tror jag ska ägna den smekmånaden åt att sova.
tisdag 12 juli 2011
Nyhetsbomb
Sätt er ner.
Är ni beredda?
Den här nyheten släppte vi på bröllopet: VI SKA BLI FÖRÄLDRAR!
Och PS: Typ varenda person vi berättar det för ska nödvändigtvis klappa mig på magen, trots att min mage ser exakt likadan ut som för några veckor sedan. Det blir vansinnigt irriterande efter ett tag. Jag kommer eventuellt att bli skogstokig innan de här nio månaderna är över om jag inte får ha min mage ifred.
Är ni beredda?
Den här nyheten släppte vi på bröllopet: VI SKA BLI FÖRÄLDRAR!
Och PS: Typ varenda person vi berättar det för ska nödvändigtvis klappa mig på magen, trots att min mage ser exakt likadan ut som för några veckor sedan. Det blir vansinnigt irriterande efter ett tag. Jag kommer eventuellt att bli skogstokig innan de här nio månaderna är över om jag inte får ha min mage ifred.
måndag 11 juli 2011
Vi har gift oss!
Det var fantastiskt, härligt, alldeles, alldeles.... underbart! Allt blev helt perfekt, jag kunde inte ha önskat mig en bättre bröllopsdag.
Jag ska skriva mer om den, men jag måste samla tankarna först, sortera intrycken lite. Jag är mest lite överväldigad just nu.
Men Inte Skyldig förtjänar en offentlig hyllning. Hon kunde ju inte vara med, men tänk, hon skickade värsta fina videon och hon hade samlat hälsningar från en massa fina människor, som till exempel Jenny och Egon till mig och O. Jag kan avslöja att O blev tårögd när han såg filmen.
Kärlek!
Jag ska skriva mer om den, men jag måste samla tankarna först, sortera intrycken lite. Jag är mest lite överväldigad just nu.
Men Inte Skyldig förtjänar en offentlig hyllning. Hon kunde ju inte vara med, men tänk, hon skickade värsta fina videon och hon hade samlat hälsningar från en massa fina människor, som till exempel Jenny och Egon till mig och O. Jag kan avslöja att O blev tårögd när han såg filmen.
Kärlek!
torsdag 30 juni 2011
Det händer mycket nu
Livsomvälvande grejer. Som att nästa lördag gifter jag mig, för att ta ett exempel.
Ikväll drar jag till flygplatsen och hämtar familj + vän. Det blir himla fint. Jag ska försöka hinna blogga, men jag vet inte hur mycket själv jag får vara när vi har ett halvt fotbollslag boende i vår lilla lägenhet.
Men stora grejer. Återkommer snart.
Ikväll drar jag till flygplatsen och hämtar familj + vän. Det blir himla fint. Jag ska försöka hinna blogga, men jag vet inte hur mycket själv jag får vara när vi har ett halvt fotbollslag boende i vår lilla lägenhet.
Men stora grejer. Återkommer snart.
lördag 25 juni 2011
Hur bestämmer man att nu, nu gör vi barn?
Önskerubrik från Appelpaj
----------
Jag har alltid vetat att jag vill ha barn. O har inte det.
Underlandet är väldigt annorlunda från Sverige, här har man tre månaders mammaledighet och åtta dagars pappaledighet, här kostar dagis och skola och universitet och sjukvård och allt annat en halv förmögenhet. Här finns inget barnbidrag. Här är det så himla mycket krångligare att skaffa barn.
Jag har vuxit upp med Sveriges förmåner, O med Underlandets icke-förmåner, och det påverkar såklart hur bra idé man tycker att det här med att skaffa barn är.
Så när vi bestämde att nu, nu gör vi barn, så var det inte ett beslut bara sådär på en gång, det kom efter många långa diskussioner, och initiativet var väl mest från min sida. O har aldrig velat ha barn innan men säger att jag är den första och enda personen han faktiskt kan tänka sig det med. Och nu är han peppad. Han köper gosedjur till vår framtida bebis, han kollar bebiskläder och funderar på namn.
Så kan det gå.
----------
Jag har alltid vetat att jag vill ha barn. O har inte det.
Underlandet är väldigt annorlunda från Sverige, här har man tre månaders mammaledighet och åtta dagars pappaledighet, här kostar dagis och skola och universitet och sjukvård och allt annat en halv förmögenhet. Här finns inget barnbidrag. Här är det så himla mycket krångligare att skaffa barn.
Jag har vuxit upp med Sveriges förmåner, O med Underlandets icke-förmåner, och det påverkar såklart hur bra idé man tycker att det här med att skaffa barn är.
Så när vi bestämde att nu, nu gör vi barn, så var det inte ett beslut bara sådär på en gång, det kom efter många långa diskussioner, och initiativet var väl mest från min sida. O har aldrig velat ha barn innan men säger att jag är den första och enda personen han faktiskt kan tänka sig det med. Och nu är han peppad. Han köper gosedjur till vår framtida bebis, han kollar bebiskläder och funderar på namn.
Så kan det gå.
fredag 17 juni 2011
We're not in Kansas anymore...
...alltså man vet att man är långt ifrån Sverige när städerskan ringer och säger att hon inte kan komma förbi, ursäkta så hemskt mycket, för hennes bror har blivit skjuten med sex skott så hon måste fixa lite grejer hos polisen och på sjukhuset.
torsdag 16 juni 2011
Det läskigaste jag vet
Önskerubrik från Linnéa i USA.
----------
Det finns något som gör så ont i hjärtat att jag knappt vågar tänka på det. Tanken på att bo kvar i Underlandet, jättejättelångt bort när mina föräldrar blir gamla och sjuka. Att hälsa på dem på ålderdomshemmet max en gång om året. Att inte kunna hälsa på dem på sjukhuset om de ramlar och bryter lårbenshalsen.
Lillebror finns kvar i Sverige, men ändå.
Jag får ändå ont i magen av tanken att de ska vara ensamma. Att något ska hända dem och jag är på andra sidan jorden. Att de blir sjuka och jag inte hinner fram.
Förra året dog min farfar. Jag ringde honom nästan varje dag på sjukhuset, men jag var inte där. Det var över ett år sen han begravdes och jag har fortfarande inte lagt en blomma på hans grav.
Nejmen nu började jag gråta på jobbet och allt.
----------
Det finns något som gör så ont i hjärtat att jag knappt vågar tänka på det. Tanken på att bo kvar i Underlandet, jättejättelångt bort när mina föräldrar blir gamla och sjuka. Att hälsa på dem på ålderdomshemmet max en gång om året. Att inte kunna hälsa på dem på sjukhuset om de ramlar och bryter lårbenshalsen.
Lillebror finns kvar i Sverige, men ändå.
Jag får ändå ont i magen av tanken att de ska vara ensamma. Att något ska hända dem och jag är på andra sidan jorden. Att de blir sjuka och jag inte hinner fram.
Förra året dog min farfar. Jag ringde honom nästan varje dag på sjukhuset, men jag var inte där. Det var över ett år sen han begravdes och jag har fortfarande inte lagt en blomma på hans grav.
Nejmen nu började jag gråta på jobbet och allt.
onsdag 15 juni 2011
Hur mitt liv antagligen hade sett ut om jag hade bott kvar i Andra Landet
Önskerubrik från Duktiga Tjejen
----------
Andra Landet är nog det enda av de tre latinamerikanska länderna jag bott i som jag känt att jag inte vill bo kvar i. Att det var fantastiskt så länge det varade, men jag kände aldrig att här hör jag hemma, här vill jag stanna för alltid.
Jag älskade Första Landet. Jag kom dit och kände att jag hittade något jag inte visste att jag letat efter. Det kändes rätt i magen och det kändes rätt i hjärtat, och jag visste att det inte var sista gången jag satte min fot i Latinamerika när planet hem till Sverige lyfte efter mitt år där.
Hade det inte varit för Psykot hade jag kanske återvänt till Första Landet, om och om igen. Men jag kunde inte, inte så länge jag riskerade att stöta på honom, så jag letade ett nytt land, och hittade Andra Landet.
Jag gjorde MFS-uppsats, jag gjorde praktik, jag återvände gång på gång. Jag hade vänner och ett liv där i Andra Landet. Jag älskade det, men jag kände aldrig att det var hemma, det var alltid tillfälligt, en period i mitt liv.
Vem vet, hade jag träffat Den Stora Kärleken hade jag kanske stannat kvar ändå. Läst en master som jag nosat lite på, istället för världens bästa master som jag läst här. Jag hade kanske jobbat kvar på FN-organet jag jobbade på sista året jag var där. Gjort en karriär inom FN. Tjänat rätt bra med pengar, inte misärlönen jag har nu, här.
Jag hade nog varit nöjd. Jag hade nog haft det rätt bra. Men jag hade nog alltid haft en smygande känsla av att något saknats. Något som jag inte kan sätta fingret eller ord på. Men något som finns här, i Underlandet.
----------
Andra Landet är nog det enda av de tre latinamerikanska länderna jag bott i som jag känt att jag inte vill bo kvar i. Att det var fantastiskt så länge det varade, men jag kände aldrig att här hör jag hemma, här vill jag stanna för alltid.
Jag älskade Första Landet. Jag kom dit och kände att jag hittade något jag inte visste att jag letat efter. Det kändes rätt i magen och det kändes rätt i hjärtat, och jag visste att det inte var sista gången jag satte min fot i Latinamerika när planet hem till Sverige lyfte efter mitt år där.
Hade det inte varit för Psykot hade jag kanske återvänt till Första Landet, om och om igen. Men jag kunde inte, inte så länge jag riskerade att stöta på honom, så jag letade ett nytt land, och hittade Andra Landet.
Jag gjorde MFS-uppsats, jag gjorde praktik, jag återvände gång på gång. Jag hade vänner och ett liv där i Andra Landet. Jag älskade det, men jag kände aldrig att det var hemma, det var alltid tillfälligt, en period i mitt liv.
Vem vet, hade jag träffat Den Stora Kärleken hade jag kanske stannat kvar ändå. Läst en master som jag nosat lite på, istället för världens bästa master som jag läst här. Jag hade kanske jobbat kvar på FN-organet jag jobbade på sista året jag var där. Gjort en karriär inom FN. Tjänat rätt bra med pengar, inte misärlönen jag har nu, här.
Jag hade nog varit nöjd. Jag hade nog haft det rätt bra. Men jag hade nog alltid haft en smygande känsla av att något saknats. Något som jag inte kan sätta fingret eller ord på. Men något som finns här, i Underlandet.
måndag 13 juni 2011
Nej men om man skulle ta och styra upp det här med bloggandet
Eftersom jag uppenbarligen inte har så mycket inspiration till bloggandet tänkte jag göra som Jenny, Egon, Linnéa och Duktiga Tjejen gjort.
Ni önskar rubrik, jag skriver inlägget.
Snälla!
Ni önskar rubrik, jag skriver inlägget.
Snälla!
söndag 12 juni 2011
Felåt
Jag är en jättedålig bloggare. Jag skriver hur sällan som helst och sen skriver jag saker utan att följa upp och berätta hur det gick.
Det gick dåligt. Ingen graviditet i sikte.
Det är lite irriterande. Hur kunde det vara så att jag efter ett endaste litet fylleligg på valborg 2006 blev gravid bara sådär, med en kille vars största intresse är skoter och som sparar delar av semestern till älgjakten på hösten, och nu, med mitt livs stora kärlek, han som skulle bli en fantastisk förälder tillsammans med mig, ska det vara så himla svårt? Vad är dealen?
Inte Skyldig säger att hon tror att vi nog får till det en ljus sommarnatt på smekmånaden i Sverige. Om det inte blir innan det så hoppas jag att hon har rätt.
Det gick dåligt. Ingen graviditet i sikte.
Det är lite irriterande. Hur kunde det vara så att jag efter ett endaste litet fylleligg på valborg 2006 blev gravid bara sådär, med en kille vars största intresse är skoter och som sparar delar av semestern till älgjakten på hösten, och nu, med mitt livs stora kärlek, han som skulle bli en fantastisk förälder tillsammans med mig, ska det vara så himla svårt? Vad är dealen?
Inte Skyldig säger att hon tror att vi nog får till det en ljus sommarnatt på smekmånaden i Sverige. Om det inte blir innan det så hoppas jag att hon har rätt.
söndag 29 maj 2011
Mysterium
Känsliga och/eller ointresserade läsare varnas härmed. Resten av inlägget kommer att handla om flytningar / mens / diverse kroppssymptom. Känns det jobbigt, sluta läsa nu.
**********
Okej, såhär ligger det till: Sen jag slutade med p-piller har mensen blivit alltmer regelbunden, och de senaste gångerna har cykeln varit på 24 dagar. Dag 24 då jag borde fått mens var igår, lördag.
I torsdags fick jag någon slags mens/flytning. Typ rödbrun. Alltså med lite blod i. Detta höll på av och till torsdag-fredag. Sen igår lördag kom nästan ingenting. Idag söndag fick jag en massa mensvärk (framför allt ont nederst i ryggen). Men ingen mens. Bara några enstaka droppar i toaletten, inget mer.
Vanligtvis går det till såhär när jag får mens: Dagarna innan får jag stegrande menssymptom, värk osv, som kulminerar i mensvärken från helvetet samtidigt som mensen kommer, och det brukar vara ganska mycket de första dagarna. Jag blir också väldigt öm i brösten dagarna innan och det går över så fort jag får mens.
Den här gången har jag inte haft lika mycket mensvärksymptom dagarna innan, och inte alls lika ont i brösten som jag brukar ha. Men idag har jag gått runt med den där molande värken hela dan, och det var värst runt mitt på dan. Men bara som sagt några få droppar blod.
I morse gjorde jag ett graviditetstest, men det visade negativt. Det kan ju iofs vara för tidigt, man ska ju helst vänta ett tag. Men det är ju hur som helst skitkonstigt. Att det inte kommer någon mens borde ju vara ett graviditetstecken, men att jag ändå får en massa mensvärk, sån där molande ryggvärk. Det är väl inte något normalt graviditetstecken alls?
Vad händer i min kropp just nu?
**********
Okej, såhär ligger det till: Sen jag slutade med p-piller har mensen blivit alltmer regelbunden, och de senaste gångerna har cykeln varit på 24 dagar. Dag 24 då jag borde fått mens var igår, lördag.
I torsdags fick jag någon slags mens/flytning. Typ rödbrun. Alltså med lite blod i. Detta höll på av och till torsdag-fredag. Sen igår lördag kom nästan ingenting. Idag söndag fick jag en massa mensvärk (framför allt ont nederst i ryggen). Men ingen mens. Bara några enstaka droppar i toaletten, inget mer.
Vanligtvis går det till såhär när jag får mens: Dagarna innan får jag stegrande menssymptom, värk osv, som kulminerar i mensvärken från helvetet samtidigt som mensen kommer, och det brukar vara ganska mycket de första dagarna. Jag blir också väldigt öm i brösten dagarna innan och det går över så fort jag får mens.
Den här gången har jag inte haft lika mycket mensvärksymptom dagarna innan, och inte alls lika ont i brösten som jag brukar ha. Men idag har jag gått runt med den där molande värken hela dan, och det var värst runt mitt på dan. Men bara som sagt några få droppar blod.
I morse gjorde jag ett graviditetstest, men det visade negativt. Det kan ju iofs vara för tidigt, man ska ju helst vänta ett tag. Men det är ju hur som helst skitkonstigt. Att det inte kommer någon mens borde ju vara ett graviditetstecken, men att jag ändå får en massa mensvärk, sån där molande ryggvärk. Det är väl inte något normalt graviditetstecken alls?
Vad händer i min kropp just nu?
lördag 28 maj 2011
Okej, lite stressad över bröllopet är jag kanske
 |
| Typexempel på ful traditionell tårta |
 |
| Typexempel på cheesecake som jag vill ha |
Jag vill ha cheesecake.
O säger att för hans del spelar det ingen roll.
Och jag blir tokig för varenda gång så ringer hans mamma och säger att nu har hon kollat på det och det konditoriet och hittat en jättefin tårta, och alla är tråktraditionella och VARFÖR kan O inte bara säga nej?
Åh. Så nu kommer hon hit för vi ska snacka tårta och då blir det ju jag i slutändan som får förklara för henne att nej, en sån tårta ska vi inte ha, vi ska ha en fin och god cheesecake.
Och så skäller jag på O.
Bröllopsstress, alltså. Är det nu det börjar?
torsdag 26 maj 2011
Skotermannen på Magaluf
I hans album "Magaluf 2011" kan vi se att han druckit blå absint, suttit med armen runt en väldigt blond tjej framför en svensk flagga, druckit en hel del öl och fotat random tjejer med kortkorta klänningar som gått förbi på gatan.
Däremot verkar han enligt fotoalbumet inte varit på stranden en enda gång.
Däremot verkar han enligt fotoalbumet inte varit på stranden en enda gång.
onsdag 25 maj 2011
En lista
Snodd från Inte Skyldig och Just Another Fucking Blog:
Just nu tänker jag på bröllop, sverigeresa, bröllop, sverigeresa, bröllop, sverigeresa. Och däremellan lite jobb och lite framtid.
När jag vaknar på morgonen vill jag nuförtiden ofta sova lite till, fast rent allmänt är jag ju en morgonpigg person.
Min mobiltelefon är en begagnad apparat för att ringa och skicka sms. Inget mer. Jag tror inte ens jag vet hur man slår på en iPhone. Det verkar spännande att ha en telefon som man kan göra massa annat med, men när man bor i en stad där rånrisken är överhängande om man tar upp en sån på gatan känns det inte riktigt värt det.
Imorgon kommer jag förhoppningsvis kirra notarie till bröllopet. Då ska O och jag gå och prata med den tilltänkta. Vore fint om vi fick en vigselförrättare snart.
Ikväll skall jag jobba eller träna. Eller kanske köpa skor till bröllopet. Eller gå och snacka med frisören. Det är lite oklart än så länge.
När jag bakar mediterar jag. Älskar att knåda deg.
Sist jag grät var nog förra eller förrförra veckan då jag som vanligt fick lite ångest över det här med våra inkompatibla drömmar.
Kärlek är trygghet och lycka.
I somras var jag... pass. Jag bor ju i ett land utan årstider. Senast det var sommarmånader i Sverige jobbade jag på som vanligt här. Men SNART blir det TRE VECKOR SVENSK SOMMAR. Jag dör av längtan.
Jag pratar spanska som de infödda här. Folk brukar nästan aldrig märka skillnad. Det känns fint.
Jag lyssnar på salsa.
Jag är sämst på att hantera konflikter. Pallar inte. Tycker att det är skitjobbigt. Får ångest.
Jag är bäst på att organisera och styra upp.
Den bästa känslan är att veta. Den här personen vill jag bli gammal tillsammans med.
Jag är rädd för att bo för långt borta när mina föräldrar blir gamla och sjuka.
När jag lagar mat gör jag det oftast så enkelt som möjligt. Tycker inte att det är så kul.
Jag brukar få komplimanger för min spanska och mina salsaskills.
Jag glömmer aldrig människor som gjort intryck på mig.
Jag vill ha två streck på graviditetstestet.
Just nu tänker jag på bröllop, sverigeresa, bröllop, sverigeresa, bröllop, sverigeresa. Och däremellan lite jobb och lite framtid.
När jag vaknar på morgonen vill jag nuförtiden ofta sova lite till, fast rent allmänt är jag ju en morgonpigg person.
Min mobiltelefon är en begagnad apparat för att ringa och skicka sms. Inget mer. Jag tror inte ens jag vet hur man slår på en iPhone. Det verkar spännande att ha en telefon som man kan göra massa annat med, men när man bor i en stad där rånrisken är överhängande om man tar upp en sån på gatan känns det inte riktigt värt det.
Imorgon kommer jag förhoppningsvis kirra notarie till bröllopet. Då ska O och jag gå och prata med den tilltänkta. Vore fint om vi fick en vigselförrättare snart.
Ikväll skall jag jobba eller träna. Eller kanske köpa skor till bröllopet. Eller gå och snacka med frisören. Det är lite oklart än så länge.
När jag bakar mediterar jag. Älskar att knåda deg.
Sist jag grät var nog förra eller förrförra veckan då jag som vanligt fick lite ångest över det här med våra inkompatibla drömmar.
Kärlek är trygghet och lycka.
I somras var jag... pass. Jag bor ju i ett land utan årstider. Senast det var sommarmånader i Sverige jobbade jag på som vanligt här. Men SNART blir det TRE VECKOR SVENSK SOMMAR. Jag dör av längtan.
Jag pratar spanska som de infödda här. Folk brukar nästan aldrig märka skillnad. Det känns fint.
Jag lyssnar på salsa.
Jag är sämst på att hantera konflikter. Pallar inte. Tycker att det är skitjobbigt. Får ångest.
Jag är bäst på att organisera och styra upp.
Den bästa känslan är att veta. Den här personen vill jag bli gammal tillsammans med.
Jag är rädd för att bo för långt borta när mina föräldrar blir gamla och sjuka.
När jag lagar mat gör jag det oftast så enkelt som möjligt. Tycker inte att det är så kul.
Jag brukar få komplimanger för min spanska och mina salsaskills.
Jag glömmer aldrig människor som gjort intryck på mig.
Jag vill ha två streck på graviditetstestet.
Alltså jag vet ju egentligen att det inte är på riktigt
Jag älskar Grey's Anatomy och Private Practice. I förrgår var det så jävla bra avsnitt. Näst sista för säsongen. Private Practice var värsta pro choice-propagandan rakt igenom och Grey's Anatomy slutade med cliffhanger inför säsongsavslutet. Vågar inte säga mer än så, för Underlandet är ju tydligen före Sverige i avsnitt.
Men igår morse när jag vaknade hade jag sån himla ångest över Meredith och hur allt ska gå. Riktig sån där "åh, nej, om hon ändå kunde göra det ogjort"-klump i magen hela morgonen. Vet inte hur normalt det är att leva sig in i en TV-serie sådär.
Men igår morse när jag vaknade hade jag sån himla ångest över Meredith och hur allt ska gå. Riktig sån där "åh, nej, om hon ändå kunde göra det ogjort"-klump i magen hela morgonen. Vet inte hur normalt det är att leva sig in i en TV-serie sådär.
onsdag 18 maj 2011
Bamse - inte längre världens snällaste björn
Som om inte detta vore nog har de nu sålt Bamses själ till Migrationsverket. I en tidning för barn som kommer hit som asylsökande används Bamse för att förklara att det egentligen inte alls är så dåligt att bli hemskickad igen. Då får man ju träffa sina vänner därhemma som man säkert har saknat.
Ja, otroligt men sant.
Nu ska jag gå och kräkas lite över Egmonts våldtäkt på Bamse, men innan dess kopierar jag in mejlet jag skickade, använd er av mallen om ni vill, och skicka till bamse@egmont.se, charlotta.borelius@egmont.se, ylva.mansson@egmont.se:
Hej Egmont!
Läste idag om att ni sålt ut Bamse och hans värderingar till migrationsverket, för att marknadsföra en migrationspolitik som fått stark kritik från både FN och Amnesty. Jag växte upp med Bamse som tillsammans med hans vänner lärde mig om vikten att hålla ihop och hjälpa varandra.
”Meles och hans föräldrar kommer tillbaka till sin släkt i hemlandet efter att ha blivit utvisade. Allt är så fint och idylliskt och de hade det rätt bra där ändå. Särskilt nu när han har med sig sin fina svenska modelljärnväg. I sista rutan är hela familjen lycklig och det går inte att ta miste på budskapet: Det är nog ändå bättre att bli hemskickad än att få asyl och inget ont kommer att hända dem som Migrationsverket har bestämt saknar asylskäl.” - Mattias Elftorp, skribent på HD.
Jag får, precis som Mattias Elftorp, ont i magen av det här. Det är helt sjukt att Egmont förlag genom en tidning som Bamse aktivt tar ställning för denna syn på asylpolitk och migration. För mig har Bamse-tidningen alltid varit något som präglats av rättvisa och solidaritet, det här är ju helt tvärtom. Rent av helt absurt.
Jag vill bestämt be Egmont Förlag och upphovsmännen till denna bedrövliga faktaserie att reflektera över vad de faktiskt gjort och håller på med. Det är främst barn som läser Bamse, barn är enkla att påverka. Just den här tidningen är inte vilken tidning som helst utan är utformad specifikt för asylsökande barn ihop med migrationsverket.
När jag var liten läste jag ofta dessa tidningar och Bamse var då världens snällaste björn (vilket jag fortfarande trodde för några timmar sedan) budskapet var solklart: Man ska inte vara elak mot någon för att den är annorlunda, alla ska få vara med och leka. Man ska hjälpa de som har det svårt och vara snäll.
Vad hände med Bamse? Skulle han verkligen tycka om att förknippas med en våldsam och rasistisk asylpolitik?
Efter det här kommer jag aldrig att köpa Bamse till mina barn.
Hej då Bamse. Tack för våra fina år tillsammans.
Med vänliga hälsningar
Bridezilla, jag?
På vaken dagtid är jag inte så himla orolig eller stressad över bröllopet. Det känns som att vi har det mesta under kontroll (utom den lilla detaljen vigselförrättare, då) och att vi har god tid på oss (i underländska mått mätt).
Nemas problemas.
Men mitt undermedvetna har fått för sig att avhandla alla möjliga skräckscenarion och precis allt som kan gå fel. Trigga fram någon slags ångest och oro i sömnen.
Jag vet inte hur många gånger jag har drömt att vi inte hinner bordsplacera (tydligen viktig grej enligt mitt undermedvetna bridezilla-alter ego), att det spöregnar, att notarien inte dyker upp, att vi glömmer ringarna, att ingen kommer, att fotografen inte dyker upp och ingen av gästerna har kamera med sig, att vår DJ inte dyker upp och det enda som finns är en fjuttig bärbar CD-spelare med dålig volym och några Ace of Base-skivor (!), och så vidare i all oändlighet.
Ska det vara såhär ända fram till bröllopet, eller?
Nemas problemas.
Men mitt undermedvetna har fått för sig att avhandla alla möjliga skräckscenarion och precis allt som kan gå fel. Trigga fram någon slags ångest och oro i sömnen.
Jag vet inte hur många gånger jag har drömt att vi inte hinner bordsplacera (tydligen viktig grej enligt mitt undermedvetna bridezilla-alter ego), att det spöregnar, att notarien inte dyker upp, att vi glömmer ringarna, att ingen kommer, att fotografen inte dyker upp och ingen av gästerna har kamera med sig, att vår DJ inte dyker upp och det enda som finns är en fjuttig bärbar CD-spelare med dålig volym och några Ace of Base-skivor (!), och så vidare i all oändlighet.
Ska det vara såhär ända fram till bröllopet, eller?
tisdag 17 maj 2011
Två steg fram, ett steg tillbaka
Det här jävla landet, alltså. För det mesta älskar jag det, ibland blir jag tokig.
För två veckor sedan var vi på några kompisars bröllop. Notarien där var trevlig och bra, så vi passade på att fråga henne om hon kunde vara vigselförrättare på vårt bröllop. Jodå, det gick bra.
Okej, idag var jag där och skulle fixa en pappersgrej (ni anar inte vilket jävla meck det är att gifta sig utomlands). Då utspelade sig följande konversation:
Så nu är vi tillbaka på ruta ett i notarie-letandet. Vilket känns lite jobbigt, särskilt som vi hade sett henne "in action" så att säga, och hon var bra. Notarier är nämligen det konservativaste elitsläktet man kan hitta i det här landet och jag vägrar ha en vigselförrättare som pratar om hur kvinnan ska lyda sin make eller får för sig att dra en religiös predikan (obs! exempel från verkligheten!) på vårt bröllop.
Suck.
I övrigt går dock förberedelserna bra. Inbjudningarna på tryckeriet, stället bokat, klänning införskaffad, osv.
För två veckor sedan var vi på några kompisars bröllop. Notarien där var trevlig och bra, så vi passade på att fråga henne om hon kunde vara vigselförrättare på vårt bröllop. Jodå, det gick bra.
Okej, idag var jag där och skulle fixa en pappersgrej (ni anar inte vilket jävla meck det är att gifta sig utomlands). Då utspelade sig följande konversation:
"När är det nu ni ska gifta er?"
"Den 9 juli."
"Okej, får se om vi har lördagsskift då."Så kollar hon i skift-kalendern (det visar sig nämligen att inte alla notarier har skift varje lördag utan det är uppdelat, något hon inte klämde ur sig när vi frågade om hon kunde) och säger:
"Nej, vi har inte skift just den lördagen, så det går inte. Ni får ta ett annat datum."Men HELLO. Det är för fan mindre än två månader kvar till vigseln. Stället är bokat, inbjudningarna är på tryckeriet, folk har köpt biljetter från fucking Sverige. Eh, nej. Vi kan INTE ta ett annat datum.
Så nu är vi tillbaka på ruta ett i notarie-letandet. Vilket känns lite jobbigt, särskilt som vi hade sett henne "in action" så att säga, och hon var bra. Notarier är nämligen det konservativaste elitsläktet man kan hitta i det här landet och jag vägrar ha en vigselförrättare som pratar om hur kvinnan ska lyda sin make eller får för sig att dra en religiös predikan (obs! exempel från verkligheten!) på vårt bröllop.
Suck.
I övrigt går dock förberedelserna bra. Inbjudningarna på tryckeriet, stället bokat, klänning införskaffad, osv.
måndag 16 maj 2011
Konstateranden
1. Jag är världens sämsta bloggare just nu. Jag hittar liksom ingen balans mellan den här och den andra bloggen och skriver det mesta på den andra. Fast jag egentligen gillar den här. Måste bara hitta var den passar in.
2. Vi var på fest i lördags och det var en argentinare där. Plötsligt mindes jag varför inte skulle kunna tänka mig att bo i Buenos Aires resten av mitt liv. Efter min oskyldiga fråga "Hej, vad gör du här i Underlandet?"var jag fast i en halvtimmes monolog om hans egna förträfflighet (tills jag lyckades smita med ursäkten att jag var tvungen att gå på toaletten).
*Disclaimer: Jag generaliserar hejvilt, jag vet. Jag har massor av fantastiska vänner från Buenos Aires. Men alltså, gemene person (särskilt män) som man träffar på gatan eller på fest eller så i Buenos Aires har en otrolig förmåga att anse att världen snurrar runt dem och att tro att alla andra är vansinnigt intresserade. Inte så charmigt, if you ask me.*
3. Vår sambo hade middag med vänner hemma hos oss i helgen. En av dem var hennes ex, en transkille. Så. jävla. snygg. Alltså det där lite androgyna i utseendet som transkillar har. Mycket fördelaktigt. Dessutom var han mycket smart. Jag fick en tillfällig minicrush på honom där och då.
2. Vi var på fest i lördags och det var en argentinare där. Plötsligt mindes jag varför inte skulle kunna tänka mig att bo i Buenos Aires resten av mitt liv. Efter min oskyldiga fråga "Hej, vad gör du här i Underlandet?"var jag fast i en halvtimmes monolog om hans egna förträfflighet (tills jag lyckades smita med ursäkten att jag var tvungen att gå på toaletten).
*Disclaimer: Jag generaliserar hejvilt, jag vet. Jag har massor av fantastiska vänner från Buenos Aires. Men alltså, gemene person (särskilt män) som man träffar på gatan eller på fest eller så i Buenos Aires har en otrolig förmåga att anse att världen snurrar runt dem och att tro att alla andra är vansinnigt intresserade. Inte så charmigt, if you ask me.*
3. Vår sambo hade middag med vänner hemma hos oss i helgen. En av dem var hennes ex, en transkille. Så. jävla. snygg. Alltså det där lite androgyna i utseendet som transkillar har. Mycket fördelaktigt. Dessutom var han mycket smart. Jag fick en tillfällig minicrush på honom där och då.
måndag 9 maj 2011
Svenska våren och försommaren är värsta tiden på året
Om man bor någon helt annanstans, vill säga. Till exempel ett land som inte har några årstider alls. Där man vaknar och tittar ut genom fönstret och det kan lika gärna vara november som mars som juli. Eller någon annan månad.
Då är det inte så himla kul med alla som ska envisas med att blogga om hur de hänger på balkonger och i parker och gudvetvar och alla statusuppdateringar på facebook om hur himla varmt och fantastiskt och underbart allt är.
Man får ju hemlängtan, ju.
Kan ni inte låtsas att allt är grått och mulet och kallt precis som här, okej?
Då är det inte så himla kul med alla som ska envisas med att blogga om hur de hänger på balkonger och i parker och gudvetvar och alla statusuppdateringar på facebook om hur himla varmt och fantastiskt och underbart allt är.
Man får ju hemlängtan, ju.
Kan ni inte låtsas att allt är grått och mulet och kallt precis som här, okej?
torsdag 5 maj 2011
Musikalavsnittet i Grey's Anatomy...
...som halva bloggosfären snackar om. Det gick på TV här för flera veckor sedan.
Är u-landet Underlandet före Sverige med flera veckor i Grey's Anatomy? Jag är i chock.
PS. För övrigt gillade jag det. Det var fin musik. Men en gång, skulle Grey's bli musikal skulle jag sluta titta illa kvickt.
Är u-landet Underlandet före Sverige med flera veckor i Grey's Anatomy? Jag är i chock.
PS. För övrigt gillade jag det. Det var fin musik. Men en gång, skulle Grey's bli musikal skulle jag sluta titta illa kvickt.
onsdag 4 maj 2011
Mens
Nu mer än någonsin tidigare hatar jag att få mens. Jag har alltid hatat - innan p-pillrens tid var det för mensvärken från helvetet, under p-pillrens tid för pms-humöret från helvetet - men extra mycket nu. För nu är det inte bara en blandning av mensvärken och pms-humöret från helvetet utan även det där stinget av besvikelse över att nej, jag är inte gravid den här månaden heller.
Att det ska vara så jävla svårt?
Och nej, jag vet ju att fyra månader inte är särskilt länge, att vi är 31 år gamla, att det kan ta sin tid och det är helt normalt. Allt det där vet jag, men man hoppas ju ändå någonstans att det ska gå snabbt och lätt.
O har kollat upp sin sperma, och allt är helt normalt. Jag har ju blivit gravid en gång tidigare, så om inget hänt sen dess är väl jag också helt normal på den fronten. Det borde bara vara en tidsfråga. Men ibland går tiden så himla långsamt.
Att det ska vara så jävla svårt?
Och nej, jag vet ju att fyra månader inte är särskilt länge, att vi är 31 år gamla, att det kan ta sin tid och det är helt normalt. Allt det där vet jag, men man hoppas ju ändå någonstans att det ska gå snabbt och lätt.
O har kollat upp sin sperma, och allt är helt normalt. Jag har ju blivit gravid en gång tidigare, så om inget hänt sen dess är väl jag också helt normal på den fronten. Det borde bara vara en tidsfråga. Men ibland går tiden så himla långsamt.
Bannor, bot och bättring
Hanna lämnade följande kommentar till det här inlägget:
Jag har läst din blogg ett tag och skäms lite över att min första kommentar kommer att bli kritik. Jag tycker nämligen att du verkar både smart, klok och rolig. Dessutom så beundrar jag dig för ditt engagemang för kvinnor och rättigheter. Att skämta om dålig grammatik tycker jag är helt ok. Likaså vore det fantastiskt om så många som möjligt verkligen ansträngde sig för att skriva så bra som möjligt eftersom det främjer läsupplevelsen, förståelsen och därmed kommunikationen. När det är sagt så är det ju så att vi alla har olika kvaliteter. Det gör mig därför beklämd att du exemplifierar ett dåligt språkbruk med att länka till bloggen i fråga. Det är ju inte helt otänkbart att denna kvinna nu får en massa besök på sin blogg och att hon därmed hittar hit. Det är inte heller helt otänkbart att det känns som ett hån för henne att du kritiserar något så viktigt som bloggens namn och att hon blir ganska så ledsen. Din långa utbildning och ditt goda språkbruk förpliktar i mina ögon. Det förpliktar till en ödmjukhet över den makt som ett gott språkbruk ger. Det är väl ändå inte så att de enda som tillåts ta plats i världen, som tillåts att synas och ha åsikter är akademiker (jag själv är också en) eller andra som kan uttrycka sig så att det imponerar. Särskilt ledsen blev jag när jag scrollade ner i hennes blogg och såg att hon verkar vara en helt vanlig, kärleksfull mamma, som gärna tänker lite utanför boxen och klär sin lilla pojke i "flickkläder". Hon har dessutom funnit gläden i att sätta sina känslor på pränt, dvs funnit glädjen i det skrivna språket. Att prata om, skämta om och diskutera grammatik är helt ok, men att använda en person som inte deltar i debatten som det dåliga exemplet, det är enligt mig mobbing. Kanske överreagerar jag ... Det skulle därför vara mycket spännande att höra vad du tänker om detta.
Oj.
Hanna, jag tror att du har rätt och nu skämns jag litegrann. Det var nog dumt av mig.
Jag tror inte att personen bakom bloggen är en dålig människa på något sätt, och det var inte heller alls vad jag ville framföra. Jag hamnade på bloggen genom en massa vidareklickningar och reagerade över namnet, helt enkelt. Men ja, kanske är det dumt att peka ut en enskild människa, det var inte meningen att håna någon, och det är heller inte meningen att vilja stänga ute någon, det finaste med internet är ju att alla får uttrycka sig.
Men däremot stör jag mig, i största allmänhet, helt otroligt mycket på särskrivningar och på folk som inte kan skilja på de och dem. Det förstör hela läsupplevelsen för mig personligen. Och jag håller nog inte med dig om att det behöver vara elitistiskt, för man behöver inte vara akademiker för att kunna enkla språkregler. De lär man sig redan i grundskolan. Däremot inte sagt att om man inte skriver rätt får man inte skriva alls.
Men jag tog bort länken, för du fick mig att tänka till, Hanna. Tack.
Jag har läst din blogg ett tag och skäms lite över att min första kommentar kommer att bli kritik. Jag tycker nämligen att du verkar både smart, klok och rolig. Dessutom så beundrar jag dig för ditt engagemang för kvinnor och rättigheter. Att skämta om dålig grammatik tycker jag är helt ok. Likaså vore det fantastiskt om så många som möjligt verkligen ansträngde sig för att skriva så bra som möjligt eftersom det främjer läsupplevelsen, förståelsen och därmed kommunikationen. När det är sagt så är det ju så att vi alla har olika kvaliteter. Det gör mig därför beklämd att du exemplifierar ett dåligt språkbruk med att länka till bloggen i fråga. Det är ju inte helt otänkbart att denna kvinna nu får en massa besök på sin blogg och att hon därmed hittar hit. Det är inte heller helt otänkbart att det känns som ett hån för henne att du kritiserar något så viktigt som bloggens namn och att hon blir ganska så ledsen. Din långa utbildning och ditt goda språkbruk förpliktar i mina ögon. Det förpliktar till en ödmjukhet över den makt som ett gott språkbruk ger. Det är väl ändå inte så att de enda som tillåts ta plats i världen, som tillåts att synas och ha åsikter är akademiker (jag själv är också en) eller andra som kan uttrycka sig så att det imponerar. Särskilt ledsen blev jag när jag scrollade ner i hennes blogg och såg att hon verkar vara en helt vanlig, kärleksfull mamma, som gärna tänker lite utanför boxen och klär sin lilla pojke i "flickkläder". Hon har dessutom funnit gläden i att sätta sina känslor på pränt, dvs funnit glädjen i det skrivna språket. Att prata om, skämta om och diskutera grammatik är helt ok, men att använda en person som inte deltar i debatten som det dåliga exemplet, det är enligt mig mobbing. Kanske överreagerar jag ... Det skulle därför vara mycket spännande att höra vad du tänker om detta.
Oj.
Hanna, jag tror att du har rätt och nu skämns jag litegrann. Det var nog dumt av mig.
Jag tror inte att personen bakom bloggen är en dålig människa på något sätt, och det var inte heller alls vad jag ville framföra. Jag hamnade på bloggen genom en massa vidareklickningar och reagerade över namnet, helt enkelt. Men ja, kanske är det dumt att peka ut en enskild människa, det var inte meningen att håna någon, och det är heller inte meningen att vilja stänga ute någon, det finaste med internet är ju att alla får uttrycka sig.
Men däremot stör jag mig, i största allmänhet, helt otroligt mycket på särskrivningar och på folk som inte kan skilja på de och dem. Det förstör hela läsupplevelsen för mig personligen. Och jag håller nog inte med dig om att det behöver vara elitistiskt, för man behöver inte vara akademiker för att kunna enkla språkregler. De lär man sig redan i grundskolan. Däremot inte sagt att om man inte skriver rätt får man inte skriva alls.
Men jag tog bort länken, för du fick mig att tänka till, Hanna. Tack.
måndag 2 maj 2011
Jag lever...
...men jag översvämmas av jobb. Allt det där som jag sköt upp när jag hetsade med uppsatsen har blivit till en stor hög med jobb som inte kan ignoreras längre.
Jag har spenderat kvällen med att skriva in allt i Remember the Milk, för att få någon slags struktur på det hela. Det är en evighetslång lista.
Och jag bloggar, men mest på andra bloggen. Den icke-anonyma.
Och jag vill blogga här, mer, oftare, men ibland räcker jag inte riktigt till.
Men jag mår bra.
Jag har spenderat kvällen med att skriva in allt i Remember the Milk, för att få någon slags struktur på det hela. Det är en evighetslång lista.
Och jag bloggar, men mest på andra bloggen. Den icke-anonyma.
Och jag vill blogga här, mer, oftare, men ibland räcker jag inte riktigt till.
Men jag mår bra.
lördag 30 april 2011
Det här med särskrivningar, alltså
Det borde vara förbjudet att döpa en blogg till En sönder stressad 3 barn morsa.
Det gör ont i ögonen.
Det gör ont i ögonen.
torsdag 28 april 2011
Härliga macholand
O drog just på svensexa. De kommer att dricka mycket whiskey och titta på en strippa. För det är nästan lag på att ha strippa på varje svensexa.
Man ba, suck.
Jag gillar ändå att O är jävligt opeppad på hela strippgrejen, sådär så han funderade om han verkligen skulle dra dit eller inte. Hans plan är att försöka styra in sin egen svensexa på aktiviteter i stil med skärmflygning istället för striptease.
Mannen jag ska gifta mig med, alltså. Älskar honom.
Man ba, suck.
Jag gillar ändå att O är jävligt opeppad på hela strippgrejen, sådär så han funderade om han verkligen skulle dra dit eller inte. Hans plan är att försöka styra in sin egen svensexa på aktiviteter i stil med skärmflygning istället för striptease.
Mannen jag ska gifta mig med, alltså. Älskar honom.
tisdag 26 april 2011
Roliga namn
Just Another Fucking Blog skriver om roliga smeknamn (Tre-steg-bakom-ölvagnen-Olsson). Jag har inga roliga smeknamn på lut, men däremot samlar vi på konstiga namn på mitt kontor och har fått ihop en rätt diger lista.
Först och främst är det så att i det här landet finns ingen slags myndighet som sätter stopp, man får registrera precis vilket namn som helst. Vilket vissa också gör.
I största allmänhet är det rätt populärt (särskilt bland den så kallade underklassen) att döpa barn till engelska namn, men med spansk stavning. Som till exempel Brayan, Yeison, Dayana eller Leidy. Eller varför inte vilket engelskt ord som helst, till exempel Onedollar (som uttalas "ånedojar").
För ett tag sen var det ett reportage om en taxichaufför som heter "Jesucristo Hitler Paracelso Zeppelin". I förnamn. Hans bror heter "Aristóteles Pitágoras Aristocles".
På vår topplista har vi:
1. Keika Soleika Malvis Dayana
2. Jiri Jari Janensi (J uttalas ungefär som H)
3. Amburguer James (=Hamburgare (på "engelska") James)
Det är riktiga personer som heter så. Namn 1 är en tremänning till en av mina arbetskamrater. Hon kommer från en by där det är en gammal kvinna som bestämmer namnen på alla barn som föds i byn. Och hon tar liksom stavelser och pusslar ihop till något hon tycker låter snyggt. Till exempel Keika Soleika Malvis Dayana.
Bubblare på vår lista är en annan arbetskamrats hembiträde som familjen hade när hon var liten. Hon hette Primitiva.
Först och främst är det så att i det här landet finns ingen slags myndighet som sätter stopp, man får registrera precis vilket namn som helst. Vilket vissa också gör.
I största allmänhet är det rätt populärt (särskilt bland den så kallade underklassen) att döpa barn till engelska namn, men med spansk stavning. Som till exempel Brayan, Yeison, Dayana eller Leidy. Eller varför inte vilket engelskt ord som helst, till exempel Onedollar (som uttalas "ånedojar").
För ett tag sen var det ett reportage om en taxichaufför som heter "Jesucristo Hitler Paracelso Zeppelin". I förnamn. Hans bror heter "Aristóteles Pitágoras Aristocles".
På vår topplista har vi:
1. Keika Soleika Malvis Dayana
2. Jiri Jari Janensi (J uttalas ungefär som H)
3. Amburguer James (=Hamburgare (på "engelska") James)
Det är riktiga personer som heter så. Namn 1 är en tremänning till en av mina arbetskamrater. Hon kommer från en by där det är en gammal kvinna som bestämmer namnen på alla barn som föds i byn. Och hon tar liksom stavelser och pusslar ihop till något hon tycker låter snyggt. Till exempel Keika Soleika Malvis Dayana.
Bubblare på vår lista är en annan arbetskamrats hembiträde som familjen hade när hon var liten. Hon hette Primitiva.
torsdag 21 april 2011
Slut
Jag får sån himla ångest av att läsa Saras blogg just nu. Att i skrift bevittna ett långsamt slut på en kärlek som ju borde vara för evigt. De har gift sig, fått en dotter, hon har bytt land för hans skull. Det skulle vara en saga med lyckligt slut.
Och ja, jag vet att det lyckliga slutet inte nödvändigtvis behöver vara att de är tillsammans för alltid, det kanske är just precis nu som Sara håller på att skapa sitt lyckliga slut. Men ändå.
Inte Skyldig frågade mig vad det är som ger mig så mycket ångest. Om jag tror att det skulle kunna hända O och mig.
Jag vet inte. Jag tror väl inte det egentligen, man kan väl inte gå runt att tro att något man bygger upp ska ta slut.
Det är mer känslan. Förnimmelsen av att allt är så skört. Det där livsfarliga tänk om. Jag vågar inte ens tänka klart tanken.
Jag är livrädd för slut. För att bryta ned sådant som byggts upp. För avsked.
Kan ni inte alla bara vara lyckliga och ihop för alltid, okej?
Och ja, jag vet att det lyckliga slutet inte nödvändigtvis behöver vara att de är tillsammans för alltid, det kanske är just precis nu som Sara håller på att skapa sitt lyckliga slut. Men ändå.
Inte Skyldig frågade mig vad det är som ger mig så mycket ångest. Om jag tror att det skulle kunna hända O och mig.
Jag vet inte. Jag tror väl inte det egentligen, man kan väl inte gå runt att tro att något man bygger upp ska ta slut.
Det är mer känslan. Förnimmelsen av att allt är så skört. Det där livsfarliga tänk om. Jag vågar inte ens tänka klart tanken.
Jag är livrädd för slut. För att bryta ned sådant som byggts upp. För avsked.
Kan ni inte alla bara vara lyckliga och ihop för alltid, okej?
onsdag 20 april 2011
Längtan
Idag ringde jag till Godis, en av mina allra bästaste sverigevänner, för att gratta på födelsedagen.
Vi pratade om sverigeresan i sommar och jag är så sjukt peppad. Vi ska ut till hennes stuga i skärgården över en helg. Och så sa hon att vi var tvungna att hålla en av dagarna vi är i Stockholm fria från planer. Hon planerar nämligen en överraskning.
Jag är grymt peppad på bröllop, men ser kanske tusen gånger mer fram emot bröllopsresan.
Tre månader kvar!
Vi pratade om sverigeresan i sommar och jag är så sjukt peppad. Vi ska ut till hennes stuga i skärgården över en helg. Och så sa hon att vi var tvungna att hålla en av dagarna vi är i Stockholm fria från planer. Hon planerar nämligen en överraskning.
Jag är grymt peppad på bröllop, men ser kanske tusen gånger mer fram emot bröllopsresan.
Tre månader kvar!
tisdag 19 april 2011
Återstoden
Okej, O hade nog mest rätt:
(Obs: Jag misstänker mycket starkt att det nog inte var bara vi två som drack ur flaskorna)
fredag 15 april 2011
torsdag 14 april 2011
Intresseklubben antecknar
Idag är en sån där dag. En sån då jag inte får något gjort alls. Jag bara slösurfar.
Hur tar man sig i kragen och gör något vettigt?
Har väldigt mycket jag borde göra så tips mottages tacksamt.
Hur tar man sig i kragen och gör något vettigt?
Har väldigt mycket jag borde göra så tips mottages tacksamt.
Bloggkärlek
Jag känner mig lite sentimental just nu och tänker på hur himla fint det här med bloggvänskap är.
Tänk att Inte Skyldig och jag lärde känna varandra för ett decennium sen i ett helt annat sammanhang och sen tappade vi bort varandra. Sen började vi läsa varandras bloggar utan att veta att vi var vi tills Stambyte försa sig en dag.
Och tänk att Inte Skyldig och hennes kille kom hit! Och har varit här i flera månader. Hur fint som helst.
Tack, bloggen.
Och apropå Stambyte, hur fint är inte det att vi växt upp i samma stad utan att någonsin veta om varandra och sen lärde känna varandra via bloggarna när vi bodde på varsin kontinent. Och så träffades vi när jag var på sverigebesök och hon bjöd mig på sin nyårsfest och nu kommer hon och hennes kille på mitt bröllop.
Tack igen, bloggen.
----------
Och apropå bloggande får jag oproportionerligt ont i hjärtat just nu av Saras blogg. Det är nog det där med den eviga lyckliga kärleken som kan visa sig vara så skör som skrämmer.
Tänk att Inte Skyldig och jag lärde känna varandra för ett decennium sen i ett helt annat sammanhang och sen tappade vi bort varandra. Sen började vi läsa varandras bloggar utan att veta att vi var vi tills Stambyte försa sig en dag.
Och tänk att Inte Skyldig och hennes kille kom hit! Och har varit här i flera månader. Hur fint som helst.
Tack, bloggen.
Och apropå Stambyte, hur fint är inte det att vi växt upp i samma stad utan att någonsin veta om varandra och sen lärde känna varandra via bloggarna när vi bodde på varsin kontinent. Och så träffades vi när jag var på sverigebesök och hon bjöd mig på sin nyårsfest och nu kommer hon och hennes kille på mitt bröllop.
Tack igen, bloggen.
----------
Och apropå bloggande får jag oproportionerligt ont i hjärtat just nu av Saras blogg. Det är nog det där med den eviga lyckliga kärleken som kan visa sig vara så skör som skrämmer.
Vart tog tiden vägen?
Om bara lite mer än en vecka åker Inte Skyldig och hennes kille hem till Sverige igen. Då har de varit här hela den där tiden som skulle vara jättelänge. Och det var ju inte alls jättelänge. Det känns ju hur kort som helst. För nu när tiden nästan är slut så känner jag att NEJ! Redan!?! Men allt det där som vi skulle göra då?
Och vi har ju gjort massor, men jag har också skrivit massa uppsats och Inte Skyldig har jobbat en massa och så har tiden runnit iväg och det fanns ju massa mer vi skulle göra.
Inte Skyldig, jag begär lunchdejt nästa vecka! Och häng!
Och vi har ju gjort massor, men jag har också skrivit massa uppsats och Inte Skyldig har jobbat en massa och så har tiden runnit iväg och det fanns ju massa mer vi skulle göra.
Inte Skyldig, jag begär lunchdejt nästa vecka! Och häng!
onsdag 13 april 2011
söndag 10 april 2011
Karatefylla = karateångest
Utan att jag märkte hur det gick till blev jag jättefull på festen igår. Alltså verkligen fjortisfull som jag inte trodde att jag någonsin mer i mitt liv skulle bli och innan jag visste ordet av låg jag på toaletten och spydde.
Och jag vet inte vad mer. Jag vill inte ens skriva det.
O och en kompis fick släpa hem mig i regnet, när jag tittade på mina jeans i morse var knäna alldeles jordiga.
Idag har jag ägnat dagen åt att skicka några förlåt-sms (förlåt, Inte Skyldig!) skämmas ögonen ur mig och ha enorm ångest.
Nu vill jag mest dö litegrann. Och eventuellt kräkas.
Och jag vet inte vad mer. Jag vill inte ens skriva det.
O och en kompis fick släpa hem mig i regnet, när jag tittade på mina jeans i morse var knäna alldeles jordiga.
Idag har jag ägnat dagen åt att skicka några förlåt-sms (förlåt, Inte Skyldig!) skämmas ögonen ur mig och ha enorm ångest.
Nu vill jag mest dö litegrann. Och eventuellt kräkas.
lördag 9 april 2011
Dubbeldåligt
Mens.
Vilket dels betyder mensvärken från jävla helvetet.
Dels att jag inte är gravid den här månaden heller. Fan.
Jag tror i och för sig inte att det är någon anledning att oroa sig efter bara fyra månaders försök, men O har bestämt sig för att göra ett sånt där spermieprov för att kolla att allt är som det ska och jag tänkte att jag ska köpa såna där ägglossningsstickor så vi lyckas pricka in rätt dagar.
På plussidan ligger dock att jag kan dricka alkohol med gott samvete på Inte Skyldigs fest ikväll. Alltid något.
Vilket dels betyder mensvärken från jävla helvetet.
Dels att jag inte är gravid den här månaden heller. Fan.
Jag tror i och för sig inte att det är någon anledning att oroa sig efter bara fyra månaders försök, men O har bestämt sig för att göra ett sånt där spermieprov för att kolla att allt är som det ska och jag tänkte att jag ska köpa såna där ägglossningsstickor så vi lyckas pricka in rätt dagar.
På plussidan ligger dock att jag kan dricka alkohol med gott samvete på Inte Skyldigs fest ikväll. Alltid något.
fredag 8 april 2011
Enkäten
Tack alla snälla ni som svarade på enkäten.
Ni är alla mellan 23 och 32 år och bloggar allihopa, här kommer lite länkkärlek till er som svarade:
Ni verkar i stort gilla bloggens upplägg idag (naw! jag blir helt rörd!), men sammanfattningsvis vill ni läsa mer om det här (i popularitetsordning):
Tack, tack, tack fina ni!
Ni är alla mellan 23 och 32 år och bloggar allihopa, här kommer lite länkkärlek till er som svarade:
- Duktiga Tjejen
- Min bakel
- Inte Skyldig
- Amningshysteri
- Linnéa i USA
- Allt finns alltid
- Den där Jenny
- Anydaynow
- Egoistiska Egon
Ni verkar i stort gilla bloggens upplägg idag (naw! jag blir helt rörd!), men sammanfattningsvis vill ni läsa mer om det här (i popularitetsordning):
- Jakten på att göra barn. Jag har fått för mig att det kanske är tråkigt att läsa om, men jag verkar ju ha fel, så jag lovar att hålla er underrättade! Hoppashoppashoppas att jag snart har en stor nyhet att berätta. Vill inte jinxa mer än så just nu.
- Relationer. Okej. Lovar.
- Vardagen och skillnaderna mellan Sverige och Underlandet. Har varit lite dålig på det men ska försöka klämma in mer. Jag skriver en hel del om sånt på andra, offentliga, bloggen (fråga om länk om ni vill läsa), så kolla där också!
- Personliga och om känslor. De viktigaste men de svåraste.
- Svärta och mindre smickrande sidor, bröllopsplaner, mat, Skotermannen.
Tack, tack, tack fina ni!
onsdag 6 april 2011
Redan innan han lärt sig gå
Jag har en vän som har en alldeles osedvanligt söt bebis. Bedårande leende. Kinder som man vill nypa i.
Hon lägger upp foton på honom på facebook ibland, och jag blir så himla irriterad. Inte av fotona, men av kommentarerna. Varannan kommentar går i stil med: "Varningslapp på den där! Han kommer att bli en riktig tjejtjusare!"
Hur lång tid ska det ta innan folk slutar att bara anta att alla är eller kommer att bli heterosexuella? Han kan väl lika gärna bli en killtjusare. Till exempel.
Hon lägger upp foton på honom på facebook ibland, och jag blir så himla irriterad. Inte av fotona, men av kommentarerna. Varannan kommentar går i stil med: "Varningslapp på den där! Han kommer att bli en riktig tjejtjusare!"
Hur lång tid ska det ta innan folk slutar att bara anta att alla är eller kommer att bli heterosexuella? Han kan väl lika gärna bli en killtjusare. Till exempel.
tisdag 5 april 2011
Livet.
Man tänker att man träffar den där personen som är rätt, den där som det känns i magen att man ska dela livet med, och då kommer allt att funka. Allt kommer att vara bra.
Och man är ju lyckliga tillsammans. Man vill varandra väl.
Men livet kommer emellan.
För man har ju andra drömmar också. Man kan inte fylla hela sin själ med bara kärleken och den där andra personen. Det måste finnas mer.
Och de där andra drömmarna, de passar inte alltid ihop, riktigt.
Det kan vara så till exempel att jag känner att här, det är här i Underlandet jag vill vara. Åtminstonde några år framåt. Jag har flängt runt i världen, nu vill jag stanna ett tag. Det är här jag har mina möjligheter, det är här jag kan förverkliga mina drömmar, det är här jag håller på att bygga upp en karriär som passar in på pricken på det jag vill i livet. Det är här, och inte i Sverige. Där finns inte mina drömmar, där finns inte det jag vill just nu i livet.
Och så O. Som känner att nej, i Underlandet finns inte hans drömmar. Som känner att det fortfarande saknas något. Han vill se världen, plugga utomlands, leta möjligheter någon annanstans. Han drömmer om Sverige, där designbyråerna inte frilanskontaktar honom, som har 10 års erfarenhet och massa talang, för att göra banners. Där designen är avant-garde, där han kan utvecklas. Här står han stilla. Det är inte här, det är i Sverige. Här finns inte hans drömmar, här finns inte det han vill just nu i livet.
En relation handlar om att kompromissa. Men det är jobbigt när det handlar om att kompromissa bort sina drömmar. Vem ska få förtur? Hur länge ska jag få leva mina drömmar innan det är hans tur?
Man vill ju varandra väl.
Men livet är inte alltid så lätt.
Man tänker att man träffar den där personen som är rätt, den där som det känns i magen att man ska dela livet med, och då kommer allt att funka. Allt kommer att vara bra.
Och man är ju lyckliga tillsammans. Man vill varandra väl.
Men livet kommer emellan.
För man har ju andra drömmar också. Man kan inte fylla hela sin själ med bara kärleken och den där andra personen. Det måste finnas mer.
Och de där andra drömmarna, de passar inte alltid ihop, riktigt.
Det kan vara så till exempel att jag känner att här, det är här i Underlandet jag vill vara. Åtminstonde några år framåt. Jag har flängt runt i världen, nu vill jag stanna ett tag. Det är här jag har mina möjligheter, det är här jag kan förverkliga mina drömmar, det är här jag håller på att bygga upp en karriär som passar in på pricken på det jag vill i livet. Det är här, och inte i Sverige. Där finns inte mina drömmar, där finns inte det jag vill just nu i livet.
Och så O. Som känner att nej, i Underlandet finns inte hans drömmar. Som känner att det fortfarande saknas något. Han vill se världen, plugga utomlands, leta möjligheter någon annanstans. Han drömmer om Sverige, där designbyråerna inte frilanskontaktar honom, som har 10 års erfarenhet och massa talang, för att göra banners. Där designen är avant-garde, där han kan utvecklas. Här står han stilla. Det är inte här, det är i Sverige. Här finns inte hans drömmar, här finns inte det han vill just nu i livet.
En relation handlar om att kompromissa. Men det är jobbigt när det handlar om att kompromissa bort sina drömmar. Vem ska få förtur? Hur länge ska jag få leva mina drömmar innan det är hans tur?
Man vill ju varandra väl.
Men livet är inte alltid så lätt.
Finlandssvenska ♥
Peppe, jag måste säga att jag älskar dig litegrann (eller, en hel del faktiskt) för det här inlägget.
I owe you one.
I owe you one.
måndag 4 april 2011
Livet tillbaka
Alltså det här med att ha lämnat in uppsats. En mastodontuppsats, dessutom (190 sidor inklusive bibliografi och bilagor).
Det är som att en ny värld öppnar sig.
Förra veckan hade vi middag för vänner på onsdagen, var bjuden på middag hos vän på torsdagen, var på examenslunch för vän hela lördagen och ikväll ska vi ut och äta med Inte Skyldig och hennes kille.
Jag har fått livet tillbaka, och det är så himla, himla fint.
Ville bara säga det.
Det är som att en ny värld öppnar sig.
Förra veckan hade vi middag för vänner på onsdagen, var bjuden på middag hos vän på torsdagen, var på examenslunch för vän hela lördagen och ikväll ska vi ut och äta med Inte Skyldig och hennes kille.
Jag har fått livet tillbaka, och det är så himla, himla fint.
Ville bara säga det.
söndag 3 april 2011
Jag listar också
Precis som Linn och Egon.
Nämn något som gjorde dig glad igår: Mina fina, fina vänner som jag spenderade hela eftermiddagen och kvällen med.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Sov.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Hade sex.
Det sista du sa högt: Me voy a bañar.
Det senaste någon sa till dig: Dale.
Vad har du druckit idag: Apelsinjuice, kaffe och coca-cola.
Vad var det senaste du åt: En arepa med ost och äggröra.
Vad var det senaste du köpte: Lunch i fredags.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Mörkt trä.
Vad är det för väder hos dig nu: Växlande molnighet. En ganska fin dag i jämförelse med hur vädret varit den senaste tiden.
Godaste glassmaken: Romrussin. Eller passionsfrukt.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej. Jag tror inte att man kan älska någon man inte känner. Däremot tror jag på klick vid första ögonkastet.
Sover du tungt: Ja. Sömnproblem har jag aldrig haft.
Drömmer du mardrömmar: Sällan. Men ibland oros- och ångestdrömmar. Häromnatten, till exempel, drömde jag att vår bröllopsfest blev helt misslyckad för att vår DJ aldrig dök upp så vi fick spela musik på en liten bärbar bandspelare som knappt hade någon volym och den enda musiken som fanns var några gamla Ace of Base-skivor.
Trivs du med ditt jobb: Jag älskar det.
Favoritklädsel: Leggings. Det måste vara det skönaste klädesplagg som någonsin uppfunnits.
Favoritlåt just nu: Har ingen för tillfället. Har varit uppsatsinstängd alldeles för länge. Men en klassiker-favorit är El gran varón.
Vad ser du om du tittar till höger: Vår ytterdörr.
Vad gör dig glad just nu: Att jag är FÄRDIG med uppsatsen! Det är helt jävla amazing.
Vad ska du göra härnäst: Inget speciellt. Min plan för dagen är att göra ingenting.
Höger eller vänsterhänt: Högerhänt.
Humör just nu: Lugn.
Favoritgodis: Marabou-choklad. Latinamerikanerna kan inte göra god choklad.
Kläder just nu: Leggings, linne och kofta.
Sommarplaner: Gifta mig och sen åka på bröllopsresa till Sverige. Det kommer att bli bästa sommaren i världshistorien!
Hur många kuddar sover du med: En.
Spelar du något instrument: Nej. Jag skulle vilja kunna spela gitarr men jag ids inte försöka lära mig.
Morgon eller nattmänniska: Morgonmänniska alla gånger.
Vad är viktigast för dig: Att känna att jag gör något vettigt. Att jag drar mitt lilla strå till stacken för att göra världen till en bättre plats.
Är du kittlig: Extremt.
Snarkar du: Bara lite, ibland.
Stjärntecken: Stenbock. Men nu med det här nya tecknet och att de gamla förflyttats och hur det nu var så är jag tydligen egentligen Skytt.
Äckligaste insekten: De stora. Och spindlar.
Längtar du mest efter just nu: Att bli med barn och att resa till Sverige i sommar med O.
Nämn något som gjorde dig glad igår: Mina fina, fina vänner som jag spenderade hela eftermiddagen och kvällen med.
Vad gjorde du kl 08 imorse: Sov.
Vad gjorde du för 15 min sedan: Hade sex.
Det sista du sa högt: Me voy a bañar.
Det senaste någon sa till dig: Dale.
Vad har du druckit idag: Apelsinjuice, kaffe och coca-cola.
Vad var det senaste du åt: En arepa med ost och äggröra.
Vad var det senaste du köpte: Lunch i fredags.
Vad är det för färg på din ytterdörr: Mörkt trä.
Vad är det för väder hos dig nu: Växlande molnighet. En ganska fin dag i jämförelse med hur vädret varit den senaste tiden.
Godaste glassmaken: Romrussin. Eller passionsfrukt.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet: Nej. Jag tror inte att man kan älska någon man inte känner. Däremot tror jag på klick vid första ögonkastet.
Sover du tungt: Ja. Sömnproblem har jag aldrig haft.
Drömmer du mardrömmar: Sällan. Men ibland oros- och ångestdrömmar. Häromnatten, till exempel, drömde jag att vår bröllopsfest blev helt misslyckad för att vår DJ aldrig dök upp så vi fick spela musik på en liten bärbar bandspelare som knappt hade någon volym och den enda musiken som fanns var några gamla Ace of Base-skivor.
Trivs du med ditt jobb: Jag älskar det.
Favoritklädsel: Leggings. Det måste vara det skönaste klädesplagg som någonsin uppfunnits.
Favoritlåt just nu: Har ingen för tillfället. Har varit uppsatsinstängd alldeles för länge. Men en klassiker-favorit är El gran varón.
Vad ser du om du tittar till höger: Vår ytterdörr.
Vad gör dig glad just nu: Att jag är FÄRDIG med uppsatsen! Det är helt jävla amazing.
Vad ska du göra härnäst: Inget speciellt. Min plan för dagen är att göra ingenting.
Höger eller vänsterhänt: Högerhänt.
Humör just nu: Lugn.
Favoritgodis: Marabou-choklad. Latinamerikanerna kan inte göra god choklad.
Kläder just nu: Leggings, linne och kofta.
Sommarplaner: Gifta mig och sen åka på bröllopsresa till Sverige. Det kommer att bli bästa sommaren i världshistorien!
Hur många kuddar sover du med: En.
Spelar du något instrument: Nej. Jag skulle vilja kunna spela gitarr men jag ids inte försöka lära mig.
Morgon eller nattmänniska: Morgonmänniska alla gånger.
Vad är viktigast för dig: Att känna att jag gör något vettigt. Att jag drar mitt lilla strå till stacken för att göra världen till en bättre plats.
Är du kittlig: Extremt.
Snarkar du: Bara lite, ibland.
Stjärntecken: Stenbock. Men nu med det här nya tecknet och att de gamla förflyttats och hur det nu var så är jag tydligen egentligen Skytt.
Äckligaste insekten: De stora. Och spindlar.
Längtar du mest efter just nu: Att bli med barn och att resa till Sverige i sommar med O.
Blandad söndag
För första gången på månader kan jag göra absolut ingenting på en söndag. Jag har legat kvar i sängen länge och slötittat på TV, nu har jag förflyttat mig till soffan och slösurfar på internet istället. Det är helt fantastiskt! Gud, vad jag har längtat efter att göra ingenting.
Lite blandat:
Jag har en facebook-kontakt som jag gick i högstadiet med. Hon var alltid mobbad och ligger kvar i min hjärna som ett dåligt samvete, varför gav jag inte henne fler chanser då? Hjälpte henne? Jag försökte vara snäll emellanåt men det är inte lätt när man själv är en plugghäst, inte mobbad, men definitivt inte en av de populära. Grejen är att jag vill dölja henne i min feed för hon skriver så grymt irriterande statusuppdateringar*, men varje gång jag är nära att klicka på "dölj allt från X" kommer det där dåliga samvetet.
Så jag fortsätter att se de irriterande uppdateringarna i min feed.
Jag ska snart skriva om era fina enkät-svar, men eftersom Anydaynow efterfrågade Skotermannen kommer en liten uppdatering. Sedan sist har han och flickvännen gjort slut och han har flyttat till en egen lägenhet där han bor själv. Det verkar också som att han har problem med skotern:
Har hämtat skotern. Dags för nå skruvning! Suck,,,,
Lutar åt att ena spridarn har lagt av.Eller hängt sig!Vet ej änn!
Han håller ändå modet och festhumöret uppe:
whiskey å renat så vare menat! Vårt mål ä alkohol för dom som tål SKÅL!!!! ;)
Jag ska ta itu senare med att skriva ett brev till mitt fjortonåriga jag, kan ni inte göra det allihopa?
Nu ska jag slöa vidare ett tag. Hörs senare!
*Autentiska exempel:
"Jag har burit barn i magen, sovit med dem på bröstet. Jag har kysst små tår, torkat bort tårar. Jag har blitt spydd och kissad på, tillbringat sömnlösa nätter för å få dem till att sova, men jag vill inte byta för allt i världen! Jag har långt ifrån någon modellkropp, men när jag ser mej i spegeln ser jag en MAMMA, och det finnes ingen större ära eller välsignelse! Stjäl denna gärna om du också är en STOLT MAMMA!!"
"Var och en av oss har 1000 önskningar. Att vara smalare, större, rikare, ha en ny telefon.. En cancerpatient har bara en: att bli frisk igen. Jag vet att 97% inte kommer att sätta detta på sin logg, men jag vet att 3% av mina vänner kommer att göra det, för att hedra de som dött av cancer eller dom som kämpar just nu. ♥"
Och nyss bjöd hon in mig till eventet "Kan vi tjejer nå 100.000 före grabbarna"
Lite blandat:
Jag har en facebook-kontakt som jag gick i högstadiet med. Hon var alltid mobbad och ligger kvar i min hjärna som ett dåligt samvete, varför gav jag inte henne fler chanser då? Hjälpte henne? Jag försökte vara snäll emellanåt men det är inte lätt när man själv är en plugghäst, inte mobbad, men definitivt inte en av de populära. Grejen är att jag vill dölja henne i min feed för hon skriver så grymt irriterande statusuppdateringar*, men varje gång jag är nära att klicka på "dölj allt från X" kommer det där dåliga samvetet.
Så jag fortsätter att se de irriterande uppdateringarna i min feed.
Jag ska snart skriva om era fina enkät-svar, men eftersom Anydaynow efterfrågade Skotermannen kommer en liten uppdatering. Sedan sist har han och flickvännen gjort slut och han har flyttat till en egen lägenhet där han bor själv. Det verkar också som att han har problem med skotern:
Har hämtat skotern. Dags för nå skruvning! Suck,,,,
Lutar åt att ena spridarn har lagt av.Eller hängt sig!Vet ej änn!
Han håller ändå modet och festhumöret uppe:
whiskey å renat så vare menat! Vårt mål ä alkohol för dom som tål SKÅL!!!! ;)
Jag ska ta itu senare med att skriva ett brev till mitt fjortonåriga jag, kan ni inte göra det allihopa?
Nu ska jag slöa vidare ett tag. Hörs senare!
*Autentiska exempel:
"Jag har burit barn i magen, sovit med dem på bröstet. Jag har kysst små tår, torkat bort tårar. Jag har blitt spydd och kissad på, tillbringat sömnlösa nätter för å få dem till att sova, men jag vill inte byta för allt i världen! Jag har långt ifrån någon modellkropp, men när jag ser mej i spegeln ser jag en MAMMA, och det finnes ingen större ära eller välsignelse! Stjäl denna gärna om du också är en STOLT MAMMA!!"
"Var och en av oss har 1000 önskningar. Att vara smalare, större, rikare, ha en ny telefon.. En cancerpatient har bara en: att bli frisk igen. Jag vet att 97% inte kommer att sätta detta på sin logg, men jag vet att 3% av mina vänner kommer att göra det, för att hedra de som dött av cancer eller dom som kämpar just nu. ♥"
Och nyss bjöd hon in mig till eventet "Kan vi tjejer nå 100.000 före grabbarna"
fredag 1 april 2011
I avdelningen sånt man försöker att inte tänka på
Hade vi lånat samma pesossumma till lägenheten med dagens växelkurs istället för kursen som vi lånade till i Sverige för drygt ett år sedan hade vårt lån varit 100.000 svenska kronor mindre.
Hade ju varit trevligt, om man säger så.
Hade ju varit trevligt, om man säger så.
Nyhet
Alltså, jag har aldrig någonsin fattat att det verkar vara regel snarare än undantag att det gör skitont att amma.
Varför pratas det aldrig om sånt?
Varför pratas det aldrig om sånt?
torsdag 31 mars 2011
Det här med att göra barn
Vad påfrestande det är att försöka göra barn. Att räkna dagar, att tänka passa på, att gå runt och vänta och försöka känna efter, att få mens igen.
Vi har inte varit så duktiga på försökandet, dels för att vi har haft fullt upp, mest jag som haft en mastodontuppsats att skriva. Inte så mycket tid och ork för varandra. Men dels också för det där som är påfrestande. Det blir hämmande, kanske särskilt för O som måste "prestera".
Det går inte ibland. Pressen.
Egentligen är det rätt ofattbart att så många lyckas bli med barn av misstag med tanke på hur himla liten chans det ändå är att lyckas pricka in rätt dagar. Och O säger "men varför var du tvungen att berätta att det bara är en fem dagar i månaden som man kan göra barn?". Hur skulle jag kunna veta att han i sin u-landssexualundervisning inte ens fått lärt sig denna mest elementala kunskap och gick runt och trodde att man kunde bli med barn hela tiden, nästan, utom möjligtvis de där dagarna precis runt mensen?
Räkna inte dagar, säger folk. Ha regelbunden sex, bara, så lyckas man alltid pricka in rätt dagar, säger alla råd.
Lättare sagt än gjort, säger jag. Om man medvetet försöker bli med barn, hur är det då möjligt att inte ha dagarna i bakhuvudet?
Den här månaden lyckades vi i alla fall pricka in precis rätt. Gick det vägen blir vi föräldrar i december. Jag som hela mitt liv förebrått mina föräldrar för deras extremt dåliga planering som gjorde att jag fyller år i december.
Nu går jag och väntar. Och känner efter.
Vi har inte varit så duktiga på försökandet, dels för att vi har haft fullt upp, mest jag som haft en mastodontuppsats att skriva. Inte så mycket tid och ork för varandra. Men dels också för det där som är påfrestande. Det blir hämmande, kanske särskilt för O som måste "prestera".
Det går inte ibland. Pressen.
Egentligen är det rätt ofattbart att så många lyckas bli med barn av misstag med tanke på hur himla liten chans det ändå är att lyckas pricka in rätt dagar. Och O säger "men varför var du tvungen att berätta att det bara är en fem dagar i månaden som man kan göra barn?". Hur skulle jag kunna veta att han i sin u-landssexualundervisning inte ens fått lärt sig denna mest elementala kunskap och gick runt och trodde att man kunde bli med barn hela tiden, nästan, utom möjligtvis de där dagarna precis runt mensen?
Räkna inte dagar, säger folk. Ha regelbunden sex, bara, så lyckas man alltid pricka in rätt dagar, säger alla råd.
Lättare sagt än gjort, säger jag. Om man medvetet försöker bli med barn, hur är det då möjligt att inte ha dagarna i bakhuvudet?
Den här månaden lyckades vi i alla fall pricka in precis rätt. Gick det vägen blir vi föräldrar i december. Jag som hela mitt liv förebrått mina föräldrar för deras extremt dåliga planering som gjorde att jag fyller år i december.
Nu går jag och väntar. Och känner efter.
Nystartsenkät
Nu när jag är tillbaka efter uppehåll, och på ny adress tänkte jag att det skulle kunna vara passande att starta med den här enkäten som jag hittade hos Inte Skyldig. Ni kan väl svara, please?
1. Hur gammal är du?
2. Bloggar du? (Lämna gärna adressen)
3. Har vi träffats i det verkliga livet?
4. Hur länge har du läst "Jag i Underlandet"?
5. Minns du hur du hittade hit?
6. Läser du via en rss-läsare?
7. Vilken kategori i bloggvärlden läser du helst?
8. Hur många bloggar läser du dagligen?
9. Vilka blogginlägg, som jag publicerar, uppskattar du mest?
10. Vad skulle du vilja att jag bloggade mer om?
Uppdatering: Och nu har jag fixat så att det går att kommentera från alla webbläsare också. Sorry.
1. Hur gammal är du?
2. Bloggar du? (Lämna gärna adressen)
3. Har vi träffats i det verkliga livet?
4. Hur länge har du läst "Jag i Underlandet"?
5. Minns du hur du hittade hit?
6. Läser du via en rss-läsare?
7. Vilken kategori i bloggvärlden läser du helst?
8. Hur många bloggar läser du dagligen?
9. Vilka blogginlägg, som jag publicerar, uppskattar du mest?
10. Vad skulle du vilja att jag bloggade mer om?
Uppdatering: Och nu har jag fixat så att det går att kommentera från alla webbläsare också. Sorry.
onsdag 30 mars 2011
Välkomna hit
Ja, nu börjar jag här istället, efter den överväldigande majoriteten som röstade för en flytt från wordpress till bloggspot.
Jag vet fortfarande inte hur jag vill att bloggen ser ut, jag har inte hunnit lägga in alla länkar och annat grejs, och varje gång jag försöker flytta över allt innehåll från gamla bloggen blir det serverfel.
Så det tar nog ett tag, men jag hoppas att det här ska kännas som det nya hemma.
PS Ni får ju gärna uppdatera era gamla länkar
Jag vet fortfarande inte hur jag vill att bloggen ser ut, jag har inte hunnit lägga in alla länkar och annat grejs, och varje gång jag försöker flytta över allt innehåll från gamla bloggen blir det serverfel.
Så det tar nog ett tag, men jag hoppas att det här ska kännas som det nya hemma.
PS Ni får ju gärna uppdatera era gamla länkar
söndag 23 januari 2011
VI SKA TILL SVERIGE
Vi har just köpt två stycken smekmånadsbiljetter till Sverige i juli.
Jag blev så rörd att jag grät en liten tår. Sen drack vi champagne.
I sommar kommer det att vara fem år sen sist jag senast var i Sverige på sommaren.
Fatta, FEM ÅR.
Det är på tiden, alltså.
----------
Det här är en kopia av det här inlägget på min gamla blogg.
Jag blev så rörd att jag grät en liten tår. Sen drack vi champagne.
I sommar kommer det att vara fem år sen sist jag senast var i Sverige på sommaren.
Fatta, FEM ÅR.
Det är på tiden, alltså.
----------
Det här är en kopia av det här inlägget på min gamla blogg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)