På vaken dagtid är jag inte så himla orolig eller stressad över bröllopet. Det känns som att vi har det mesta under kontroll (utom den lilla detaljen vigselförrättare, då) och att vi har god tid på oss (i underländska mått mätt).
Nemas problemas.
Men mitt undermedvetna har fått för sig att avhandla alla möjliga skräckscenarion och precis allt som kan gå fel. Trigga fram någon slags ångest och oro i sömnen.
Jag vet inte hur många gånger jag har drömt att vi inte hinner bordsplacera (tydligen viktig grej enligt mitt undermedvetna bridezilla-alter ego), att det spöregnar, att notarien inte dyker upp, att vi glömmer ringarna, att ingen kommer, att fotografen inte dyker upp och ingen av gästerna har kamera med sig, att vår DJ inte dyker upp och det enda som finns är en fjuttig bärbar CD-spelare med dålig volym och några Ace of Base-skivor (!), och så vidare i all oändlighet.
Ska det vara såhär ända fram till bröllopet, eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar