Förbjudna känslor

Jag var kanske lite naiv. Jag har alltid trott att när jag är gravid, då kommer jag att gå runt och känna mig fantastiskt vacker hela tiden. Ni vet, sådär strålande som det pratas om. Med magen i vädret.

Det gör jag ibland.

Men ibland är inte hela tiden.

Den andra ibland går jag runt och känner mig ganska ful. Och tjock.
Jag vet att gravid inte är = tjock. Jag vet en massa om feministisk teori. Jag är ganska radikal.
Men jag är också en människa som lever i ett samhälle som dikterar en viss bild av hur en kvinna får se ut för att vara attraktiv (vilket är det viktigaste som finns med den ideologin). Till och med en gravid kvinna. För visst får man ha en gravidmage, men inget mer. Inte allt det där andra som kommer med på köpet. Tjockare lår, mer celluliter,  bredare höfter och liksom bredare, större, i största allmänhet.

Och trots att jag teoretiskt kan dekonstruera allt det där, analysera och kritisera, så är det inte lika lätt att bara avfärda allt i praktiken.

Trots att jag ibland känner mig fantastiskt gravidvacker. Trots att jag har världens normalaste gravidkropp. Trots det kan det hända att jag lägger mig på sängen en söndagseftermiddag och hulkgråter för att jag känner mig tjock och ful.


PS: Läs Mercyfuck om gravidkroppsämnet. Bästa jag läst på länge.

Sex

Igår hade vi sex. Sen grät jag av ren frustation.

Jag har inte kommit en enda gång sen typ innan jag blev gravid.

Jag som aldrig någonsin haft något som helst problem med sex, jag har alltid haft jättelätt för att få orgasm. Och nu går det bara inte. Det är ju skönt, men det är inte wow.

Jag vet att det är tillfälligt, jag vet att det (måste) ha med graviditeten att göra.

Men ändå. Så frustrerande.
Jag har ingen större lust att ha sex, jag är inte så peppad på beröring, och när vi väl har sex så kommer jag inte, någonsin.

Ska det vara såhär i nio månader?

Känner på mig att jag kommer att gråta i sexsammanhang många gånger till i så fall.

Det gick bra

Allt ser bra ut. Plommonet mår helt perfekt och vi andas ut.

Lite rädd

På fredag ska jag göra ett specialultraljud. De mäter nacken och en massa annat på fostret och kan på så vis säga om det finns en ökad risk för Downs Syndrom.

Jag vet inte vad vi ska göra med den informationen. "Den här undersökningen görs för att ni ska kunna förbereda er i tid och vara beredda på en eventuellt svår graviditet", säger gynekologen. För abort är ju inte lagligt här. Även om det såklart finns och jag vet mer än väl var jag skulle kunna göra en säker om än olaglig sådan om jag skulle behöva.

Men tänk om den här undersökningen visar att det istället för en på 450 är en på 100, en på 10 att plommonet i magen har Downs Syndrom? Vad ska vi isåfall göra med den informationen? Vilket beslut ska vi ta då? Om det är en på 300? Ganska liten risk men ändå förhöjd? Var ska man dra gränsen?

Jag tycker att det känns lite läskigt inför det här ultraljudet. Kan vi alla hålla tummarna för att de på fredag säger att istället för en på 450 så är det bara en på 1000 att plommonet har Downs? Okej?

Preggosymptom vecka tolv

Inte en enda gång har jag mått det minsta lilla illa, inte ett enda kräks. Man skulle nästan kunna tro att jag inte var gravid alls, om det inte vore för:

Trött. Trött, trött, trött. Det börjar avta så smått, men himmel vad trött jag har varit. Det tar väl lite energi av kroppen att tillverka en ny person, kan tänkas.

Hungrig. Jag blir vrålhungrig var tredje timme, punktligt. Sådär så att jag känner att om jag inte får mat NU så svälter jag nog ihjäl. Sen äter jag typ en halv macka och blir proppmätt. Som en fågel, ungefär. Eller kanske som en bebis.

Kissnödig. Det är som att jag druckit tre-fyra öl konstant. Måste gå på toa hela tiden. HELA tiden.

Och det sämsta av alla:

Ingen sexlust. I princip ingen alls. Vi hade sex typ tre eller fyra gånger på vår treveckors smekmånad. Vad är dealen med det? Nu när det är dags för den andra trimestern av den här graviditeten väntar jag med stor spänning på den stora preggokåtheten som tydligen ska komma. För såhär kan vi ju inte ha det.

Stora gravidtröttheten

Okej. Det verkar som att den där lilla ärtan som ligger därinne bara "nu har du fått ägna en massa energi åt bröllopet, men nu är det över, så nu tänker jag ta all energi hädanefter".

Herrejävlar vad trött jag är helt plötsligt. Som om jag går på sömnpiller. Igårnatt sov jag nio timmar och sen var jag tvungen att gå hem och lägga mig och sova en stund på förmiddagen efter att ha varit vaken i sisådär tre timmar, och sen på eftermiddagen en stund till. Nu är klockan sju och jag skulle lätt kunna gå och lägga mig. Lätt.

Så himla bra tajming att vi åker på semester nästa fredag. Jag tror jag ska ägna den smekmånaden åt att sova.

Nyhetsbomb

Sätt er ner.

Är ni beredda?

Den här nyheten släppte vi på bröllopet: VI SKA BLI FÖRÄLDRAR!


Och PS: Typ varenda person vi berättar det för ska nödvändigtvis klappa mig på magen, trots att min mage ser exakt likadan ut som för några veckor sedan. Det blir vansinnigt irriterande efter ett tag. Jag kommer eventuellt att bli skogstokig innan de här nio månaderna är över om jag inte får ha min mage ifred.