Livsomvälvande grejer. Som att nästa lördag gifter jag mig, för att ta ett exempel.
Ikväll drar jag till flygplatsen och hämtar familj + vän. Det blir himla fint. Jag ska försöka hinna blogga, men jag vet inte hur mycket själv jag får vara när vi har ett halvt fotbollslag boende i vår lilla lägenhet.
Men stora grejer. Återkommer snart.
torsdag 30 juni 2011
lördag 25 juni 2011
Hur bestämmer man att nu, nu gör vi barn?
Önskerubrik från Appelpaj
----------
Jag har alltid vetat att jag vill ha barn. O har inte det.
Underlandet är väldigt annorlunda från Sverige, här har man tre månaders mammaledighet och åtta dagars pappaledighet, här kostar dagis och skola och universitet och sjukvård och allt annat en halv förmögenhet. Här finns inget barnbidrag. Här är det så himla mycket krångligare att skaffa barn.
Jag har vuxit upp med Sveriges förmåner, O med Underlandets icke-förmåner, och det påverkar såklart hur bra idé man tycker att det här med att skaffa barn är.
Så när vi bestämde att nu, nu gör vi barn, så var det inte ett beslut bara sådär på en gång, det kom efter många långa diskussioner, och initiativet var väl mest från min sida. O har aldrig velat ha barn innan men säger att jag är den första och enda personen han faktiskt kan tänka sig det med. Och nu är han peppad. Han köper gosedjur till vår framtida bebis, han kollar bebiskläder och funderar på namn.
Så kan det gå.
----------
Jag har alltid vetat att jag vill ha barn. O har inte det.
Underlandet är väldigt annorlunda från Sverige, här har man tre månaders mammaledighet och åtta dagars pappaledighet, här kostar dagis och skola och universitet och sjukvård och allt annat en halv förmögenhet. Här finns inget barnbidrag. Här är det så himla mycket krångligare att skaffa barn.
Jag har vuxit upp med Sveriges förmåner, O med Underlandets icke-förmåner, och det påverkar såklart hur bra idé man tycker att det här med att skaffa barn är.
Så när vi bestämde att nu, nu gör vi barn, så var det inte ett beslut bara sådär på en gång, det kom efter många långa diskussioner, och initiativet var väl mest från min sida. O har aldrig velat ha barn innan men säger att jag är den första och enda personen han faktiskt kan tänka sig det med. Och nu är han peppad. Han köper gosedjur till vår framtida bebis, han kollar bebiskläder och funderar på namn.
Så kan det gå.
fredag 17 juni 2011
We're not in Kansas anymore...
...alltså man vet att man är långt ifrån Sverige när städerskan ringer och säger att hon inte kan komma förbi, ursäkta så hemskt mycket, för hennes bror har blivit skjuten med sex skott så hon måste fixa lite grejer hos polisen och på sjukhuset.
torsdag 16 juni 2011
Det läskigaste jag vet
Önskerubrik från Linnéa i USA.
----------
Det finns något som gör så ont i hjärtat att jag knappt vågar tänka på det. Tanken på att bo kvar i Underlandet, jättejättelångt bort när mina föräldrar blir gamla och sjuka. Att hälsa på dem på ålderdomshemmet max en gång om året. Att inte kunna hälsa på dem på sjukhuset om de ramlar och bryter lårbenshalsen.
Lillebror finns kvar i Sverige, men ändå.
Jag får ändå ont i magen av tanken att de ska vara ensamma. Att något ska hända dem och jag är på andra sidan jorden. Att de blir sjuka och jag inte hinner fram.
Förra året dog min farfar. Jag ringde honom nästan varje dag på sjukhuset, men jag var inte där. Det var över ett år sen han begravdes och jag har fortfarande inte lagt en blomma på hans grav.
Nejmen nu började jag gråta på jobbet och allt.
----------
Det finns något som gör så ont i hjärtat att jag knappt vågar tänka på det. Tanken på att bo kvar i Underlandet, jättejättelångt bort när mina föräldrar blir gamla och sjuka. Att hälsa på dem på ålderdomshemmet max en gång om året. Att inte kunna hälsa på dem på sjukhuset om de ramlar och bryter lårbenshalsen.
Lillebror finns kvar i Sverige, men ändå.
Jag får ändå ont i magen av tanken att de ska vara ensamma. Att något ska hända dem och jag är på andra sidan jorden. Att de blir sjuka och jag inte hinner fram.
Förra året dog min farfar. Jag ringde honom nästan varje dag på sjukhuset, men jag var inte där. Det var över ett år sen han begravdes och jag har fortfarande inte lagt en blomma på hans grav.
Nejmen nu började jag gråta på jobbet och allt.
onsdag 15 juni 2011
Hur mitt liv antagligen hade sett ut om jag hade bott kvar i Andra Landet
Önskerubrik från Duktiga Tjejen
----------
Andra Landet är nog det enda av de tre latinamerikanska länderna jag bott i som jag känt att jag inte vill bo kvar i. Att det var fantastiskt så länge det varade, men jag kände aldrig att här hör jag hemma, här vill jag stanna för alltid.
Jag älskade Första Landet. Jag kom dit och kände att jag hittade något jag inte visste att jag letat efter. Det kändes rätt i magen och det kändes rätt i hjärtat, och jag visste att det inte var sista gången jag satte min fot i Latinamerika när planet hem till Sverige lyfte efter mitt år där.
Hade det inte varit för Psykot hade jag kanske återvänt till Första Landet, om och om igen. Men jag kunde inte, inte så länge jag riskerade att stöta på honom, så jag letade ett nytt land, och hittade Andra Landet.
Jag gjorde MFS-uppsats, jag gjorde praktik, jag återvände gång på gång. Jag hade vänner och ett liv där i Andra Landet. Jag älskade det, men jag kände aldrig att det var hemma, det var alltid tillfälligt, en period i mitt liv.
Vem vet, hade jag träffat Den Stora Kärleken hade jag kanske stannat kvar ändå. Läst en master som jag nosat lite på, istället för världens bästa master som jag läst här. Jag hade kanske jobbat kvar på FN-organet jag jobbade på sista året jag var där. Gjort en karriär inom FN. Tjänat rätt bra med pengar, inte misärlönen jag har nu, här.
Jag hade nog varit nöjd. Jag hade nog haft det rätt bra. Men jag hade nog alltid haft en smygande känsla av att något saknats. Något som jag inte kan sätta fingret eller ord på. Men något som finns här, i Underlandet.
----------
Andra Landet är nog det enda av de tre latinamerikanska länderna jag bott i som jag känt att jag inte vill bo kvar i. Att det var fantastiskt så länge det varade, men jag kände aldrig att här hör jag hemma, här vill jag stanna för alltid.
Jag älskade Första Landet. Jag kom dit och kände att jag hittade något jag inte visste att jag letat efter. Det kändes rätt i magen och det kändes rätt i hjärtat, och jag visste att det inte var sista gången jag satte min fot i Latinamerika när planet hem till Sverige lyfte efter mitt år där.
Hade det inte varit för Psykot hade jag kanske återvänt till Första Landet, om och om igen. Men jag kunde inte, inte så länge jag riskerade att stöta på honom, så jag letade ett nytt land, och hittade Andra Landet.
Jag gjorde MFS-uppsats, jag gjorde praktik, jag återvände gång på gång. Jag hade vänner och ett liv där i Andra Landet. Jag älskade det, men jag kände aldrig att det var hemma, det var alltid tillfälligt, en period i mitt liv.
Vem vet, hade jag träffat Den Stora Kärleken hade jag kanske stannat kvar ändå. Läst en master som jag nosat lite på, istället för världens bästa master som jag läst här. Jag hade kanske jobbat kvar på FN-organet jag jobbade på sista året jag var där. Gjort en karriär inom FN. Tjänat rätt bra med pengar, inte misärlönen jag har nu, här.
Jag hade nog varit nöjd. Jag hade nog haft det rätt bra. Men jag hade nog alltid haft en smygande känsla av att något saknats. Något som jag inte kan sätta fingret eller ord på. Men något som finns här, i Underlandet.
måndag 13 juni 2011
Nej men om man skulle ta och styra upp det här med bloggandet
Eftersom jag uppenbarligen inte har så mycket inspiration till bloggandet tänkte jag göra som Jenny, Egon, Linnéa och Duktiga Tjejen gjort.
Ni önskar rubrik, jag skriver inlägget.
Snälla!
Ni önskar rubrik, jag skriver inlägget.
Snälla!
söndag 12 juni 2011
Felåt
Jag är en jättedålig bloggare. Jag skriver hur sällan som helst och sen skriver jag saker utan att följa upp och berätta hur det gick.
Det gick dåligt. Ingen graviditet i sikte.
Det är lite irriterande. Hur kunde det vara så att jag efter ett endaste litet fylleligg på valborg 2006 blev gravid bara sådär, med en kille vars största intresse är skoter och som sparar delar av semestern till älgjakten på hösten, och nu, med mitt livs stora kärlek, han som skulle bli en fantastisk förälder tillsammans med mig, ska det vara så himla svårt? Vad är dealen?
Inte Skyldig säger att hon tror att vi nog får till det en ljus sommarnatt på smekmånaden i Sverige. Om det inte blir innan det så hoppas jag att hon har rätt.
Det gick dåligt. Ingen graviditet i sikte.
Det är lite irriterande. Hur kunde det vara så att jag efter ett endaste litet fylleligg på valborg 2006 blev gravid bara sådär, med en kille vars största intresse är skoter och som sparar delar av semestern till älgjakten på hösten, och nu, med mitt livs stora kärlek, han som skulle bli en fantastisk förälder tillsammans med mig, ska det vara så himla svårt? Vad är dealen?
Inte Skyldig säger att hon tror att vi nog får till det en ljus sommarnatt på smekmånaden i Sverige. Om det inte blir innan det så hoppas jag att hon har rätt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)