På fredag ska jag göra ett specialultraljud. De mäter nacken och en massa annat på fostret och kan på så vis säga om det finns en ökad risk för Downs Syndrom.
Jag vet inte vad vi ska göra med den informationen. "Den här undersökningen görs för att ni ska kunna förbereda er i tid och vara beredda på en eventuellt svår graviditet", säger gynekologen. För abort är ju inte lagligt här. Även om det såklart finns och jag vet mer än väl var jag skulle kunna göra en säker om än olaglig sådan om jag skulle behöva.
Men tänk om den här undersökningen visar att det istället för en på 450 är en på 100, en på 10 att plommonet i magen har Downs Syndrom? Vad ska vi isåfall göra med den informationen? Vilket beslut ska vi ta då? Om det är en på 300? Ganska liten risk men ändå förhöjd? Var ska man dra gränsen?
Jag tycker att det känns lite läskigt inför det här ultraljudet. Kan vi alla hålla tummarna för att de på fredag säger att istället för en på 450 så är det bara en på 1000 att plommonet har Downs? Okej?
5 kommentarer:
Jag håller tummen som fan! Tänk dock på att även 1 på 450 inte är så jättestor, även om större.
håller tummarna! men usch, sådan info som man vill och inte vill ha.
Det blir fina barn även om dem som har Down!
Precis. Info man vill och inte vill ha...
Och Caroline, jag vet, det blir bara... inte riktigt som man tänkt sig, kanske. Och att ha ett barn med Downs Syndrom här. Det är en sak i Sverige, men här. Det finns INGA möjligheter. Inga framtidsutsikter för en person med Downs. Och all specialvård/-utbildning, etc. som kan tänkas behövas måste man betala själv ur egen ficka.
Jag förstår. Jag är bara ganska kluven till det där med att leta diagnoser utan anledning. Det finns liksom inga garantier ändå. Det finns en miljard saker man kan få som symtom eller syndrom eller bara ändå. Downs Syndrom måste inte alls vara det värsta som kan hända. En CP-skada kan hända vilket perfekt skapt barn som helst.
Skicka en kommentar