onsdag 4 maj 2011

Bannor, bot och bättring

Hanna lämnade följande kommentar till det här inlägget:

Jag har läst din blogg ett tag och skäms lite över att min första kommentar kommer att bli kritik. Jag tycker nämligen att du verkar både smart, klok och rolig. Dessutom så beundrar jag dig för ditt engagemang för kvinnor och rättigheter. Att skämta om dålig grammatik tycker jag är helt ok. Likaså vore det fantastiskt om så många som möjligt verkligen ansträngde sig för att skriva så bra som möjligt eftersom det främjer läsupplevelsen, förståelsen och därmed kommunikationen. När det är sagt så är det ju så att vi alla har olika kvaliteter. Det gör mig därför beklämd att du exemplifierar ett dåligt språkbruk med att länka till bloggen i fråga. Det är ju inte helt otänkbart att denna kvinna nu får en massa besök på sin blogg och att hon därmed hittar hit. Det är inte heller helt otänkbart att det känns som ett hån för henne att du kritiserar något så viktigt som bloggens namn och att hon blir ganska så ledsen. Din långa utbildning och ditt goda språkbruk förpliktar i mina ögon. Det förpliktar till en ödmjukhet över den makt som ett gott språkbruk ger. Det är väl ändå inte så att de enda som tillåts ta plats i världen, som tillåts att synas och ha åsikter är akademiker (jag själv är också en) eller andra som kan uttrycka sig så att det imponerar. Särskilt ledsen blev jag när jag scrollade ner i hennes blogg och såg att hon verkar vara en helt vanlig, kärleksfull mamma, som gärna tänker lite utanför boxen och klär sin lilla pojke i "flickkläder". Hon har dessutom funnit gläden i att sätta sina känslor på pränt, dvs funnit glädjen i det skrivna språket. Att prata om, skämta om och diskutera grammatik är helt ok, men att använda en person som inte deltar i debatten som det dåliga exemplet, det är enligt mig mobbing. Kanske överreagerar jag ... Det skulle därför vara mycket spännande att höra vad du tänker om detta.

Oj.

Hanna, jag tror att du har rätt och nu skämns jag litegrann. Det var nog dumt av mig.

Jag tror inte att personen bakom bloggen är en dålig människa på något sätt, och det var inte heller alls vad jag ville framföra. Jag hamnade på bloggen genom en massa vidareklickningar och reagerade över namnet, helt enkelt. Men ja, kanske är det dumt att peka ut en enskild människa, det var inte meningen att håna någon, och det är heller inte meningen att vilja stänga ute någon, det finaste med internet är ju att alla får uttrycka sig.

Men däremot stör jag mig, i största allmänhet, helt otroligt mycket på särskrivningar och på folk som inte kan skilja på de och dem. Det förstör hela läsupplevelsen för mig personligen. Och jag håller nog inte med dig om att det behöver vara elitistiskt, för man behöver inte vara akademiker för att kunna enkla språkregler. De lär man sig redan i grundskolan. Däremot inte sagt att om man inte skriver rätt får man inte skriva alls.

Men jag tog bort länken, för du fick mig att tänka till, Hanna. Tack.

1 kommentar:

Caroline sa...

Jag tycker detta är en av de mest fantastiska sakerna med bloggar. Det sitter en massa människor där ute och tänker och skriver och tycker och svär och ibland är de så jävla visa, kan så mycket, känner så väl, meddelar en var ömma tår kantar vägen och ger en nya infallsvinklar. Jag tycker Hanna har rätt, kvinnan var utom diskussionen, men samtidigt tror jag att det är en ny sorts kultur. Är man på internet så är man liksom med. Då får man länka fram folks dåliga sidor, och deras bra, och alla med en blogg kan försvara sig i den, under förutsättning att de känner till att de blivit bloggade om.

Jag är så glad för alla de vidgade perspektiv som jag får på Internet, genom dig och genom Hanna, bland annat!