söndag 10 april 2011

Karatefylla = karateångest

Utan att jag märkte hur det gick till blev jag jättefull på festen igår. Alltså verkligen fjortisfull som jag inte trodde att jag någonsin mer i mitt liv skulle bli och innan jag visste ordet av låg jag på toaletten och spydde.

Och jag vet inte vad mer. Jag vill inte ens skriva det.

O och en kompis fick släpa hem mig i regnet, när jag tittade på mina jeans i morse var knäna alldeles jordiga.

Idag har jag ägnat dagen åt att skicka några förlåt-sms (förlåt, Inte Skyldig!) skämmas ögonen ur mig och ha enorm ångest.

Nu vill jag mest dö litegrann. Och eventuellt kräkas.

6 kommentarer:

inte skyldig sa...

Ingen fara ingen fara ingen fara! Ta det lugnt nu. Vi har alla varit där och man mår för jävligt och mest har man ångest för att man skäms. Men ha inte det. Det gör inte saken bättre. Hur lugnt som helst. Jag tycker mest synd om dig. Kram påre.

Duktiga Tjejen sa...

Det finns dom sagt en anledning till att jag slutade dricka mig full för några år sedan... Det är inte värt det. Hoppas att du känner dig bättre nu iallafall, kram!

egoistiska egon sa...

Ovan kommentar är säkert precis vad du ville höra ;) Tänk på att alkoholen i sig ger dig mer ångest än vanligt och att det säkert inte var ngn fara alls. Det känns med andra ord säkert mycket värre än vad det är. Kram!

Underlandet sa...

Ah, Inte Skyldig och Egon, kramar på er! Jag försökte tänka att det mest var kemiskt, men det känns ju likväl. Oh, well, idag känns det bättre. Ny vecka, osv. Peppar, peppar.

Duktiga Tjejen, jo, jag befann mig i "jag-ska-aldrig-dricka-en-droppe-mer-i-hela-mitt-liv"-stadiet igår. Men det var liksom inte planerat att det skulle bli sådär. Vet inte riktigt hur det gick till, faktiskt.

Julia sa...

Hur känns det nu då?

Underlandet sa...

Jodå. Lite bättre. Tack!