Jag tror att jag är alldeles för bra förberedd, har typ bara hört hur svårt allt är. Med amning, att gå på toa efter förlossning osv osv. Frågar typ alla om allt sånt nu för att förbereda mig, jag rekommenderar dig att göra detsamma ;)
Det gör skitont i början. Sen gör det lite mindre ont och de sista månaderna gör det inte ont alls. Eller ja, så var det för mig iaf. Men visst är det konstigt att det inte pratas så mycket om det?
Jag kunde faktiskt tycka att smärtan när mjölken rann till var lite halvskön. Sen hjälpte det att andas djupt och slappna av. När mjölken väl strömmar och barnet suger fint då känns det inget alls. Bara mys. (Om man inte har oturen att få sår på bröstvårtorna eller sånt.)
Håller med Duktiga Tjejen, fråga om allt och få så många som möjligt att berätta sin story. Jag var t.ex på något vis mentalt förberedd för att det skulle vara hemskt att ha ett spädbarn (jag skulle inte hinna sova, äta, duscha, gå på toa, städa, andas, prata med någon...och inte orka det heller för den delen) och blev helt förvånad när det ju inte alls var jobbigt. Bara fint. Och jag hinner precis det jag VILL hinna. Vilket betyder att jag ibland prioriterar att ligga i sängen och läsa istället för att dammsuga.
Det konstiga är ju liksom att jag tycker att jag är väldigt bra förberedd, jag knarkar i det närmaste gravid- och bebisinformation. Det är lite därför också som jag är förvånad att det gått mig helt förbi.
Men visst pratas det väldigt lite om det i allmänhet?
Det är väl en av anledningarna till att det finns många som aldrig får till det där med amningen, att de får så elaka sår. Jag är själv inte så känslig i brösten så jag tål en del, blir lite öm just bara i början, som lite skav kanske man kan säga? Sen känns det ungefär som tusen nålar i brösten när det rinner till. Nu gör det även ont innan det rinner till eftersom han liksom lite mer river och sliter eftersom det för mig tar allt längre tid att få det där tillrinningen. Inte så jätteskönt kanske...
Ja, det är ju inte direkt något jag hade hört om innan vi gick föräldrautbildningen. Och då fick vi öva med dockor och höra att vi skulle tänka på brösten som hamburgare. Herregu! Däremot hade jag ingen koll på att det kan ta rätt lång tid innan mjölken rinner till ordentligt och ytterligare några dagar om du gjort kejsarsnitt. Men det var det ingen på sjukhuset som upplyste mig om, istället kom de in typ varannan timme och undrade om jag kände att mjölken rann till. Det var inte förän jag var hemma igen som min barnmorska berättade att det tar längre tid efter kejsarsnitt Och då vart jag ju helt uppstressad. Men sen gick amningen jättebra, fick aldrig några sår eller speciellt ont.
Jag tycker att det pratas rätt mycket om problemen med amning, men det kanske bara är här i Sverige eller bland de jag känner? Tycker ord som mjölkstockning, inflammation, såriga bröstvårtor, panik, ingen hjälp, mjölkersättning rullar runt i mitt huvud alldels för ofta, jag är inte ens gravid!
7 kommentarer:
Jag tror att jag är alldeles för bra förberedd, har typ bara hört hur svårt allt är. Med amning, att gå på toa efter förlossning osv osv. Frågar typ alla om allt sånt nu för att förbereda mig, jag rekommenderar dig att göra detsamma ;)
Det gör skitont i början. Sen gör det lite mindre ont och de sista månaderna gör det inte ont alls. Eller ja, så var det för mig iaf. Men visst är det konstigt att det inte pratas så mycket om det?
Jag kunde faktiskt tycka att smärtan när mjölken rann till var lite halvskön. Sen hjälpte det att andas djupt och slappna av. När mjölken väl strömmar och barnet suger fint då känns det inget alls. Bara mys. (Om man inte har oturen att få sår på bröstvårtorna eller sånt.)
Håller med Duktiga Tjejen, fråga om allt och få så många som möjligt att berätta sin story. Jag var t.ex på något vis mentalt förberedd för att det skulle vara hemskt att ha ett spädbarn (jag skulle inte hinna sova, äta, duscha, gå på toa, städa, andas, prata med någon...och inte orka det heller för den delen) och blev helt förvånad när det ju inte alls var jobbigt. Bara fint. Och jag hinner precis det jag VILL hinna. Vilket betyder att jag ibland prioriterar att ligga i sängen och läsa istället för att dammsuga.
Puss!
Det konstiga är ju liksom att jag tycker att jag är väldigt bra förberedd, jag knarkar i det närmaste gravid- och bebisinformation. Det är lite därför också som jag är förvånad att det gått mig helt förbi.
Men visst pratas det väldigt lite om det i allmänhet?
Det är väl en av anledningarna till att det finns många som aldrig får till det där med amningen, att de får så elaka sår. Jag är själv inte så känslig i brösten så jag tål en del, blir lite öm just bara i början, som lite skav kanske man kan säga? Sen känns det ungefär som tusen nålar i brösten när det rinner till. Nu gör det även ont innan det rinner till eftersom han liksom lite mer river och sliter eftersom det för mig tar allt längre tid att få det där tillrinningen. Inte så jätteskönt kanske...
Ja, det är ju inte direkt något jag hade hört om innan vi gick föräldrautbildningen. Och då fick vi öva med dockor och höra att vi skulle tänka på brösten som hamburgare. Herregu! Däremot hade jag ingen koll på att det kan ta rätt lång tid innan mjölken rinner till ordentligt och ytterligare några dagar om du gjort kejsarsnitt. Men det var det ingen på sjukhuset som upplyste mig om, istället kom de in typ varannan timme och undrade om jag kände att mjölken rann till. Det var inte förän jag var hemma igen som min barnmorska berättade att det tar längre tid efter kejsarsnitt Och då vart jag ju helt uppstressad. Men sen gick amningen jättebra, fick aldrig några sår eller speciellt ont.
Jag tycker att det pratas rätt mycket om problemen med amning, men det kanske bara är här i Sverige eller bland de jag känner? Tycker ord som mjölkstockning, inflammation, såriga bröstvårtor, panik, ingen hjälp, mjölkersättning rullar runt i mitt huvud alldels för ofta, jag är inte ens gravid!
Skicka en kommentar