Ikväll

Väskorna är snart packade, sista presenterna ska inköpas, sen bär det av till flygplatsen för vår smekmånad till Sverige.

Jag har varit helt sjukt peppad och det är jag väl fortfarande, men när jag öppnade dn.se i morse och läste om Norge la sig en sordi över respeppen. Bomb. I Oslo. Flera döda. Och en galning som skjuter vilt på ett socialdemokratiskt ungdomsläger.

Det känns overkligt och obehagligt och så himla, himla ledsamt.

Och jag vet, det har egentligen ingen logik, jag borde inte vara rädd, för det första för att det var Norge och inte Sverige och för det andra för att jag faktiskt bor i ett land som ligger ganska högt upp på listan över farliga länder i världen och det har smällt minst en två-tre bomber i stan sedan jag flyttade hit för dryga tre år sedan.

Men som sagt, det känns overkligt och obehagligt och så himla, himla ledsamt.

Varför Underlandet kallas Underlandet

Önskerubrik från Linnéa i USA

----------

Jag behövde ett namn till bloggen och ett namn på landet jag bosatt mig i, eftersom jag ville vara anonym och inte skriva ut vilket land det verkligen handlade om.


Underlandet känns som det där magiska landet, det där någon helt annanstans, där allt kan hända, där man aldrig vet vad som väntar runt hörnet.


Det är Underlandet för mig.

Stora gravidtröttheten

Okej. Det verkar som att den där lilla ärtan som ligger därinne bara "nu har du fått ägna en massa energi åt bröllopet, men nu är det över, så nu tänker jag ta all energi hädanefter".

Herrejävlar vad trött jag är helt plötsligt. Som om jag går på sömnpiller. Igårnatt sov jag nio timmar och sen var jag tvungen att gå hem och lägga mig och sova en stund på förmiddagen efter att ha varit vaken i sisådär tre timmar, och sen på eftermiddagen en stund till. Nu är klockan sju och jag skulle lätt kunna gå och lägga mig. Lätt.

Så himla bra tajming att vi åker på semester nästa fredag. Jag tror jag ska ägna den smekmånaden åt att sova.

Nyhetsbomb

Sätt er ner.

Är ni beredda?

Den här nyheten släppte vi på bröllopet: VI SKA BLI FÖRÄLDRAR!


Och PS: Typ varenda person vi berättar det för ska nödvändigtvis klappa mig på magen, trots att min mage ser exakt likadan ut som för några veckor sedan. Det blir vansinnigt irriterande efter ett tag. Jag kommer eventuellt att bli skogstokig innan de här nio månaderna är över om jag inte får ha min mage ifred.

Vi har gift oss!

Det var fantastiskt, härligt, alldeles, alldeles.... underbart! Allt blev helt perfekt, jag kunde inte ha önskat mig en bättre bröllopsdag.

Jag ska skriva mer om den, men jag måste samla tankarna först, sortera intrycken lite. Jag är mest lite överväldigad just nu.

Men Inte Skyldig förtjänar en offentlig hyllning. Hon kunde ju inte vara med, men tänk, hon skickade värsta fina videon och hon hade samlat hälsningar från en massa fina människor, som till exempel Jenny och Egon till mig och O. Jag kan avslöja att O blev tårögd när han såg filmen.

Kärlek!

Det händer mycket nu

Livsomvälvande grejer. Som att nästa lördag gifter jag mig, för att ta ett exempel.

Ikväll drar jag till flygplatsen och hämtar familj + vän. Det blir himla fint. Jag ska försöka hinna blogga, men jag vet inte hur mycket själv jag får vara när vi har ett halvt fotbollslag boende i vår lilla lägenhet.

Men stora grejer. Återkommer snart.

Hur bestämmer man att nu, nu gör vi barn?

Önskerubrik från Appelpaj

----------

Jag har alltid vetat att jag vill ha barn. O har inte det.

Underlandet är väldigt annorlunda från Sverige, här har man tre månaders mammaledighet och åtta dagars pappaledighet, här kostar dagis och skola och universitet och sjukvård och allt annat en halv förmögenhet. Här finns inget barnbidrag. Här är det så himla mycket krångligare att skaffa barn.

Jag har vuxit upp med Sveriges förmåner, O med Underlandets icke-förmåner, och det påverkar såklart hur bra idé man tycker att det här med att skaffa barn är.

Så när vi bestämde att nu, nu gör vi barn, så var det inte ett beslut bara sådär på en gång, det kom efter många långa diskussioner, och initiativet var väl mest från min sida. O har aldrig velat ha barn innan men säger att jag är den första och enda personen han faktiskt kan tänka sig det med. Och nu är han peppad. Han köper gosedjur till vår framtida bebis, han kollar bebiskläder och funderar på namn.

Så kan det gå.