Hur mitt liv antagligen hade sett ut om jag hade bott kvar i Andra Landet

Önskerubrik från Duktiga Tjejen

----------

Andra Landet är nog det enda av de tre latinamerikanska länderna jag bott i som jag känt att jag inte vill bo kvar i. Att det var fantastiskt så länge det varade, men jag kände aldrig att här hör jag hemma, här vill jag stanna för alltid.

Jag älskade Första Landet. Jag kom dit och kände att jag hittade något jag inte visste att jag letat efter. Det kändes rätt i magen och det kändes rätt i hjärtat, och jag visste att det inte var sista gången jag satte min fot i Latinamerika när planet hem till Sverige lyfte efter mitt år där.

Hade det inte varit för Psykot hade jag kanske återvänt till Första Landet, om och om igen. Men jag kunde inte, inte så länge jag riskerade att stöta på honom, så jag letade ett nytt land, och hittade Andra Landet.

Jag gjorde MFS-uppsats, jag gjorde praktik, jag återvände gång på gång. Jag hade vänner och ett liv där i Andra Landet. Jag älskade det, men jag kände aldrig att det var hemma, det var alltid tillfälligt, en period i mitt liv.

Vem vet, hade jag träffat Den Stora Kärleken hade jag kanske stannat kvar ändå. Läst en master som jag nosat lite på, istället för världens bästa master som jag läst här. Jag hade kanske jobbat kvar på FN-organet jag jobbade på sista året jag var där. Gjort en karriär inom FN. Tjänat rätt bra med pengar, inte misärlönen jag har nu, här.

Jag hade nog varit nöjd. Jag hade nog haft det rätt bra. Men jag hade nog alltid haft en smygande känsla av att något saknats. Något som jag inte kan sätta fingret eller ord på. Men något som finns här, i Underlandet.